Landgren i politiken

Med övertygelsen om att alla politiska beslut och all lagstiftning ytterst går tillbaka på etik och människosyn vill jag kommentera en del av det som händer i politikens Sverige och - något mer sällan - övriga världen. Min utgångspunkt är kristdemokratisk politisk filosofi. Vill även kommentera aktuell litteratur, som är viktig i mitt politiska arbete.

Min bilder
Namn:
Plats: Göteborg, Sverige, Sweden

2006-11-23

Sturmarks bisarra etik

När nyheten kom ut att brittiska forskare ansökt till den engelska tillståndsmyndigheten att få klona mänskligt liv med genetisk tömda ko-ägg skrev jag följande artikel i Dagen den 14 november. Christer Sturmark, ordförande för ett förbund som något ohistoriskt kallar sig för humanisterna, vaknade till och skrev följande artikel om att det är oetiskt att inte forska på stamceller den 17 november. Någon distinktion på olika slags stamceller gjorde nu inte Sturmark, och eftersom han dessutom beskyllde mig för ett flertal saker, som jag inte känns vid, känns det näst intill meningslöst att debattera med honom. Men ett svar i Dagen den 21 november kändes ändå tvingande och det bifogar jag här i sin helhet.


Antal celler avgör inte människovärdet!

Jag kan föreställa mig att Christer Sturmark vill väl och är ärlig i sina uppsåt. Ändå blir det så mycket fel när han i olika sammanhang likt en modern Don Quijote höjer sin lans mot det han tror vara religion och vidskepelse. Men, det är väderkvarnar han anfaller och man kan undra om det över huvud taget är meningsfullt att försöka fullfölja diskussionen.

Det kan tyckas vara onödigt hårda ord, men en grundläggande förutsättning för en konstruktiv debatt är trots allt att båda parter korrekt uppfattar och redovisar motståndarnas ståndpunkter. I mitt fall kan jag i Dagen läsa att jag 1. skulle ha en motvilja mot stamcellsforskning, 2. skulle fara med osanning om korsning av ko och människa, 3. skulle hävda att stamceller är individer och 4. skulle företräda religiösa föreställningar i stamcellsfrågan. Till dessa felaktigheter kommer ett antal missuppfattningar och tyvärr rena stolligheter.

Om direkt vilseledande påståenden upprepas tillräckligt många gånger kanske några duperas, men de är lika fullt felaktiga och försvårar en förnuftig diskussion. 1. Jag har ingen generell motvilja mot stamcellsforskning. Det finns olika slags stamceller och den forskning jag vänder mig emot är den humana embryonala stamcellsforskningen, som innebär att mänskliga embryon förbrukas. 2. Jag far inte med osanning om ko och människa. Det slag av hybridisering jag beskrev i Dagen den 14/11 var precis vad forskningsförsöken handlar om, nämligen att ägg från kor, tömda på sitt genetiska innehåll, ska fyllas med mänsklig arvsmassa och sedan påbörja en embryonal utveckling. Några fifty-fifty hybrider mellan ko och människa skrev jag inte om utöver att Sverige saknar rättslig reglering av sådant. Det är bara att läsa innantill. 3. Jag har inte påstått att stamceller är detsamma som individer. Mänskliga embryon är däremot bevisligen mänskliga organismer. Vi har alla varit embryon och några förmänskliga stadier finns inte, när väl en befruktning har ägt rum. 4. Några religiösa föreställningar har jag inte företrätt. Sturmark skiljer inte på teologi och filosofi, och respekterar inte olika slags argumentering. Min argumentering utgår ifrån alla människors absoluta och okränkbara värde och att detta värde följer den mänskliga existensen. En teologisk argumentering skulle kunna vara att Gud skapat människan till sin avbild och därmed gett henne en särställning i tillvaron. Därför bör mänskligt liv respekteras från livets början etc. Men en sådan teologisk argumentering förutsätter övertygelsen om Guds existens och jag har inte använt mig av den, eftersom jag vill kommunicera med ateister likt Sturmark.

Till avdelningen stolligheter hör Sturmarks tes om massmord när han kliar sig och att han har ”större moraliska betänkligheter” att slå ihjäl en fluga än att förstöra ett mänskligt embryo. Min argumentering utgår inte från potentialitet, dvs att ett mänskligt embryo ”principiellt [skulle kunna] bli en människa”, som Sturmark tror. Nej, det mänskliga embryot är redan en mänsklig varelse. Att vara ett embryo är en fas i alla människors liv och människovärdet följer enligt traditionell människosyn den mänskliga organismen. Utifrån dessa premisser är Sturmarks slutsats att alla mänskliga celler skulle ha ett absolut människovärde, bara för att de genom kloning skulle kunna bilda mänskliga organismer, inte bara ett logiskt felslut. Det är en fullständigt orimlig slutsats. Det är först när förutsättningar för embryonal utveckling föreligger i verkligheten, t. ex. vid fullbordad befruktning, så kallad totipotens, som vi bör tala om en mänsklig individ/organism och om människovärde. Att Gud skulle vara abortör på grund av alla missfall är en lika ogrundad slutsats av Sturmark som att Gud skulle vara massmördare på grund av människosläktets hundraprocentiga dödlighet. Och att spekulera i framtida forskningsframgångar och eventuell skuld för försenad utveckling är fullständigt orimligt. Kanske skulle framgångarna komma om vi lät embryona utvecklas till fullgångna foster, för att sedan exploateras? Är det då också moraliskt fel att vi inte gör så? Uppenbarligen menar dessutom Sturmark att antalet celler är avgörande för att flugans värde skulle vara större än det mänskliga embryots. Ju fler celler, desto större värde, menar han. Här skymtar Sturmarks bisarra etik och människosyn, som han inte talar öppet om. Nej, den avgörande skillnaden i värde mellan ett mänskligt embryo och en fluga är enligt min mening inte cellklumpens storlek. Det avgörande är dess natur. Oavsett om en cellklump består av 150 celler eller av flera miljarder och kallar sig Christer Sturmark, har den ett inneboende människovärde, som ska respekteras. Denna människosyn vilar det internationella samfundet (FN) på och vår svenska lagstiftning. Respekterar vi människovärdesprincipen förstärker vi det civiliserade i vårt samhälle.