Landgren i politiken

Med övertygelsen om att alla politiska beslut och all lagstiftning ytterst går tillbaka på etik och människosyn vill jag kommentera en del av det som händer i politikens Sverige och - något mer sällan - övriga världen. Min utgångspunkt är kristdemokratisk politisk filosofi. Vill även kommentera aktuell litteratur, som är viktig i mitt politiska arbete.

Min bilder
Namn:
Plats: Göteborg, Sverige, Sweden

2006-10-07

Utanför Riksdagen

Valet den 17 september var såväl en framgång som en tillbakagång. Alliansen lyckades samtidigt som kristdemokraterna gick tillbaka. Efter åtta riksdagsår i opposition och nästan två år i Alliansens arbetsgrupp för tillväxtfrågor kändes det oerhört skönt med en valseger. Mardrömmen hade nog inte varit att åka ut Riksdagen med Persson som segerherre, utan snarare att vara kvar i Riksdagen med Persson som segrare. Nu vann vi regeringsmakten, men i Göteborg förlorade vi kristdemokrater ett mandat och min kollega Annelie Enochsson fick fler kryss än jag och tog mandatet. Med mer än dubbelt så många kryss klarade hon åtta procentsgränsen. En del orsaker till detta går förvisso att analysera, men någon analys från min sida blir det inte i denna blogg. Det har varit en tankeställare dock att många av mina vänner trott att de röstat på mig, men så har de kommit fram att de inte kryssat...

De åtta åren i Riksdagen har varit berikande och jag hoppas naturligtvis att jag har varit till nytta för partiet och Sverige. För Göteborgs del har nog det viktigaste varit att jag fick mitt parti med mig om att göra upp med socialdemokraterna om den 2:a AP-fondens placering här. Det har betytt och betyder mycket för Göteborg som finansiellt centrum. För Sverige har nog den viktigaste av mina insatser varit uppgörelsen med s, v och mp i Egendomsskattekommitén om arvsskatten. I kommittéarbetet hade jag strategin att underminera skattebasen för denna skadliga skatt. Detta upplägg lyckades successivt genom att mitt förslag föst antogs om att slopa den för makar och sambor. När sedan förmögenhetsskatten bereddes fanns det god anledning att bråka så mycket och använda mig av massmedia, så att när arvsskatten slutligen skulle behandlas i sin helhet vill s, v och mp göra upp. Jag fick då igenom mina krav om att t ex arvsskatt på onoterade företag skulle slopas, vilket skulle vara positivt för generationsskiften i familjeföretag. Detta förslag och några till, som jag fick igenom, fick ned statens intäkter för arvsskatten på en så låg nivå att regeringen föreslog till sist att den skulle slopas. Detta ser jag som min största politiska framgång alla kategorier. Mitt förslag om att slopa skatten några veckor före årskiftet, vilket jag framförde i DN på Nyårsafton 2004, för att inte de som redan drabbats så fruktansvärt av Tsunamin skulle drabbas också av arvsskatten kanske flera år efter att den slopats uppfattar jag också som en humanitär framgång. Dåvarande finansministern Per Nuder ansåg först att förslaget var ovärdigt, sedan lämnade han en proposition med samma innehåll några veckor senare. Så fungerar politiken ibland, tyvärr.

Med regeringsmakten i hamn kan jag betrakta mitt uppdrag som slutfört. Visst hade det varit roligt att vara med några år till, men när vi nu har regeringsmakten är det ju egentligen i något av departementen man ska jobba, om man på allvar vill gå från ord till handling och inte bara finna sig i att behöva försvara regeringens politik i kammaren. För Riksdagens majoritet gäller det att vara med i lagstiftningsarbetet i god tid, om man inte likt socialdemokraterna med stödpartierna tidigare ska regrediera till ett passivt transportkompani. Det hade varit en hemskt otillfredsställande tillvaro att behöva fungera som något sådant... Å andra sidan ska nu regeringen framför allt föreslå sådant som Alliansen redan föreslagit under de senaste två åren. Det är att utföra det man redan kommit överens om och lovat. Det är att vara trovärdig och förändringarna behöver försvaras också i Riksdagens kammare. Lycka till ni andra med det!