Landgren i politiken

Med övertygelsen om att alla politiska beslut och all lagstiftning ytterst går tillbaka på etik och människosyn vill jag kommentera en del av det som händer i politikens Sverige och - något mer sällan - övriga världen. Min utgångspunkt är kristdemokratisk politisk filosofi. Vill även kommentera aktuell litteratur, som är viktig i mitt politiska arbete.

Min bilder
Namn:
Plats: Göteborg, Sverige, Sweden

2006-08-14

Om stamceller och stamceller

Stamcellsdebatten har fortsatt med viss styrka under veckan som gick. Den lär nog ebba ut så småningom, men jag tänke förse Bloggen med följande länkar. I Svenska Dagbladet började debatten den 26 Juli, då journalisten Martin Enqqvist skrev ett inlägg. Detta besvarade av undertecknad och Mattias Agnesund den 8 augusti med ett nedkortat inlägg. Hela det inlägget bifogas nedan. I Göteborgsposten den 9 augusti angrep Leif Pagrotsky mig och jag svarade på detta den 11 augusti. Utöver detta har kommentarer och inlägg funnit i en rad andra tidningar och naturligtvis i radio och TV. Min ambition har varit att redovisa rationella moralfilosofiska argument mot human embryodestruktion och därmed mot embryonal stamcellsforskning. Jag tror på saklig debatt, men ibland krävs det att vi träffas och talar med varandra, för att det ska bli någon ordning. Därför har jag ägnat den senaste veckan åt en hel del telefonsamtal vid sidan av att skriva artiklar.


Oavkortat svar till Engqvist i SvD


Stamcellsfrågan avgörs av människosyn och etik
Martin Engqvist ondgör sig på Brännpunkt i SvD den 26 juli över att folkvalda politiker över hela världen vill värna människovärdet från livets början. Han kräver besked om synen på forskning och olika sjukdomstillstånd. Märkligt nog kräver Engqvist inte besked om människosyn och etik. Ändå är det just dessa grundläggande utgångspunkter, som avgör synen på allt mänskligt liv.
Utan några jämförelser i övrigt borde vi kunna lära oss något av 1900-talets tidiga historia. Det är ingen tillfällighet att förbundsrepubliken Tyskland har en lagstiftning som ger bättre skydd åt människolivet från embryo till vuxen än vad t. ex. den svenska lagstiftningen gör. Det är heller ingen tillfällighet att FN:s generalförsamling den 10 december 1948 antog deklarationen om mänskliga rättigheter. Den omedelbara bakgrunden, som berörs i FN-deklarationens inledning, var de brott mot mänskligheten, som hade begåtts i bl a nazisternas Tyskland. Brotten utfördes i regel i enlighet med gällande lagstiftning, men förklarades ändå efter kriget vara brott mot mänskligheten. FN utgår således från en människosyn och etik, som står över medlemsstaternas lagstiftning. När brotten i det Tredje riket debatteras, förbises lätt att folkmorden föregreps av en uppluckring av människosynen och den medicinska etiken, vilken pågått under flera decennier. Den tyska läkarkåren bröt mot tusenåriga läkarregler, som förenat grekisk medicin och filosofi med kristen människosyn och etik. Reglerna innebar att människovärdet skulle respekteras från livets början och att mänskligt liv aldrig skulle utnyttjas som medel för någonting annat. FN:s deklaration utgår ifrån "det inneboende värdet hos alla medlemmar av människosläktet" och från alla människors " lika och oförytterliga rättigheter". Om vi dessutom utgår ifrån att människovärdet följer en människas existens och inte hennes funktionsduglighet, så borde Engqvist och andra kunna förstå att motståndet till att förbruka och använda sig av mänskligt liv i forskning och medicin utgår från exakt samma människosyn och etik, som ligger till grund för FN:s deklaration om mänskliga rättigheter.
Det är således ett absurt påstående att någon nu levande politiker skulle vilja att Martin Engqvist inte ska kunna gå igen. Det är också absurt att i sammanhanget använda bisarra invektiv som "nymoralism", "1800-tals-moralism" och "kristen höger", eftersom människovärdesprincipen utgör fundamentet för såväl internationella samfund som FN, Europarådet och EU som för enskilda länder och deras lagstiftning. Engqvist förfasar sig dessutom över att "vidskeplighet, sagohistorier och pseudoargument" skulle ta plats i denna debatt, men bekvämt nog ger han inga exempel eller citat. Nej, motståndet till embryonal stamcellsforskning går just tillbaka på att mänskligt liv förbrukas och görs till medel för andra syften. Den kristna och humanistiska människosynen kan sammanfattas just i att varje människa är sitt eget mål och inte något medel för någon annan. Kristdemokraterna ser positivt på behandling av ofrivillig barnlöshet. Den verksamheten handlar i grunden om att hjälpa livet fram. Vid s. k. äggplockning har emellertid genom hormonstimulering fler ägg tagits ut ur äggstockarna än vad behandlingen mot barnlöshet kräver, vilket också lett till ett överflöd av befruktade ägg. Denna tveksamma praxis har sedan omvandlats till ett "argument" för forskning och destruktion. Eftersom de ändå ska kasseras och dö borde de kunna användas till någonting nyttigt etc. Bland bioetiker godkänns sällan detta "soptunneargument" och vi godtar det heller inte generellt i andra sammanhang under människans livscykel, när livet går ifrån oss. Snarare avslöjar argumentet en illavarslande nyttoetik, där nyttan ska maximeras oavsett medel. Med samma nyttoetik och människosyn borde även s. k. "fetal farming" vara ett etiskt godtagbart framtidskoncept, om nu ändå embryona ska kasseras.
Nej, forskning och terapi bör instället satsas på de alternativ, där människovärdesprincipen respekteras fullt ut. Vad gäller stamcellsforskning finns för övrigt de etiskt klockrena adulta stamcellerna, dvs. de olika slag av ospecificerade celler, som finns i organ och vävnader hos oss alla. De har en stor potens att utvecklas till olika celltyper. Dessa sägs i vetenskaplig litteratur ha en stor terapeutisk potential mot skador och folksjukdomar som Alzheimer och Parkinson, och de används med framgång sedan många år för behandling mot vissa elakartade blodsjukdomar. Forskning och behandling med dessa adulta stamceller står för de flesta framgångarna så här långt, men ändå talar så många om den embryonala stamcellsforskningen. Det är ju trots allt den adulta stamcellsforskningen som visat sig vara mest realistisk antingen genom att ta till vara kroppens egen förmåga att reparera sig själv eller genom auto-transplantation. Det är också den formen av stamcellsforskning t ex kristdemokraterna vill att forskningen ska inriktas på för att människovärdesprincipen ska respekteras samtidigt som sjukdom motverkas.
Medicinsk forskning som fullt ut går i linje med människovärdesprincipen och inte lockas ut på nyttoetiska äventyr är den enda långsiktigt hållbara forskningen för vårt samhälle.
Per Landgren
riksdagsledamot för kristdemokraterna och tidigare ledamot i den statliga Kommittén om genetisk integritet
Mattias Agnesund
skribent, funktionshindrad till följd av muskeldystrofi

2 Comments:

Blogger Rikard said...

Dags att byta namn på bloggen till "Landgren åkte ut ur Riksdagen" :D

Utmärkta nyheter för alla som bryr sig om vetenskap.

9:19 em  
Blogger Per Landgren said...

Tack för det Rikard eller vem du nu är. Att vara anonym och lite elak är kanske inte precis något att yvas över. Är riksdagsledamot till och med kl. 10.59 på måndag den 2 oktober. Vet nu inte vad det har med vetenskap att göra, men kanske får jag mer tid att ägna mig åt just vetenskap än jag haft de senaste åren. Så det kanske hade varit bättre för dig att ha mig kvar i Riksdagen i alla fall.

7:46 em  

Skicka en kommentar

<< Home