Landgren i politiken

Med övertygelsen om att alla politiska beslut och all lagstiftning ytterst går tillbaka på etik och människosyn vill jag kommentera en del av det som händer i politikens Sverige och - något mer sällan - övriga världen. Min utgångspunkt är kristdemokratisk politisk filosofi. Vill även kommentera aktuell litteratur, som är viktig i mitt politiska arbete.

Min bilder
Namn:
Plats: Göteborg, Sverige, Sweden

2006-04-07

Lex Uggla: vänsterslag i luften

Det är nu uppenbart att förmögenhetsskatten är en absurd socialistisk rest i vårt skattesystem som måste rensas ut. Efter beslut i skatteutskottet under torsdagen den 6 april får Sveriges företagare nu invänta regeringens vårproposition för att få veta hur s.k. Lex Uggla ska drabba svenska företag. Hur mycket kapital ska ett företag få ha i kassan och hur mycket måste ägaren skatta loss? Hela proceduren är absurd och bevisar att förmögenhetsskattelagen gått överstyr. Eftersom förmögenhetsskatt inte betalas av juridiska personer som t.ex. aktiebolag har socialdemokraterna börjat misstänka företagsägare för att "gömma undan" pengar i sina företag för att undgå förmögenhetsskatt. Misstänksamheten är betecknande för den beskattningsbesatta socialdemokratin. Därför har vi nu fått Lex Uggla i syfte att tvinga företagens kassor över till företagsägarna helt oavsett om företagen egentligen behöver kapitalet i sin framtida verksamhet. Man kallar det man från statsmaktens sida anser är överskjutande kapital för "rörelsefrämmande kapital", även om det har genererats i verksamheten. Detta är förstås principvidrigt i en marknadsekonomi i vilken företag och företagsägare måste erkännas suveränitet över sina egna tillgångar och investeringar. Lex Uggla och därmed förmögenhetsskattelagen är kontraproduktiv. Genom att företag tvingas skatta loss det socialdemokraterna kallar rörelsefrämmande kapital hindras jobbskapande investeringar i Sverige och företagsägarna ser det kanske också som naturligt att placera det privatekonomiska kapitalet utomlands. På så vis försvinner friskt arbetande kapital bort från svenska företag och i värsta fall ut från landet till priset av några tiotals miljoner förmögenhetsskatt som i sin tur är helt godtycklig till sin karaktär. Slutsatsen kan bara bli att förmögenhetsskatten måste avskaffas sanarst möjligt under nästa mandatperiod och att regeringen nu måste sluta jaga företagens kassor. Vänsterpartiet varkar ha insett problemet, men deras förhandling med socialdemokraterna blir bara ett slag i luften. Skatteverket tvingas fortsätta med sina "genomlysningar" av företag och värdera nödvändigheten av deras likvida tillgångar. Eller vad ska de nu göra, som de inte tvingats göra tidigare? Någon verklig radikalitet från vänstern är inte att vänta i denna fråga. Den gamla dogmatiken sitter alltför djupt.