Landgren i politiken

Med övertygelsen om att alla politiska beslut och all lagstiftning ytterst går tillbaka på etik och människosyn vill jag kommentera en del av det som händer i politikens Sverige och - något mer sällan - övriga världen. Min utgångspunkt är kristdemokratisk politisk filosofi. Vill även kommentera aktuell litteratur, som är viktig i mitt politiska arbete.

Min bilder
Namn:
Plats: Göteborg, Sverige, Sweden

2006-04-24

Svt-ombudsmannen och Darwin

Efter det famösa Vetenskapsmagasinet Forskning om evolutionen onsdagen den 19 april om Gud, skrev jag dagen efter följande till svt-ombudsmannen Claes Elfsberg.

"Hej Claes,
vill uppmärksamma dig på Vetenskapsmagasinet igår. När det gäller kravet på opartiskhet, så anser jag att redaktörerna inte levde upp till detta. Programmets redaktörer borde t ex få kunskap om att såväl forskare som lekfolk på förutom rent vetenskapliga grunder även av vetenskapsteoretiska och vetenskapshistoriska skäl kan vara kritisk mot och avvaktande inför modern biologisk evolutionslära och till och med anse den för felaktig vad gäller vissa väsentliga slutsatser. Naturligtvis är den moderna evolutionsteorin en vetenskaplig teori, men som sådan kan den inte identifieras med sanning. Orsaken är att det ligger i den vetenskapliga teoribildningens natur att en vetenskaplig teori faktiskt är provisorisk och ibland helt felaktig och ändå vetenskaplig. Detta gäller ännu mycket mer när hela händelseförloppet, som ska förklaras, oavsett om det är fiktivt eller reellt, är av historisk natur och dessutom har metafysiska förutsättningar och implikationer.
Har själv lärt mig att man ska låta ståndpunkter företrädas av sina bästa förespråkare. Vad gör Svt? De ställer etablerade forskare mot elever från "bibelbältet". Det är inget annat än patetiskt. De pekar dessutom ut vissa befolkningsgrupper som mindre kunniga och lokaliserar dem geografiskt. Okunnighet kan säkert identiferas bland många åsiktsföreträdare, men det behöver faktiskt inte ha med sanning att göra. Att dessutom i dagens samhälle stå för något annat än nydarwinistisk evolutionslära kräver kanske mer av kunskap, insikt och civilkurage än att stå för något som faktiskt finns med från skolstarten och genomsyrar media. Enligt min mening är programmet ett uttryck för åsiktsimperialism av värsta slag. En del ledande forskare, även biologer, står inte för modern nydarwinistisk evolutionsteori. Det är inget konstigt med det. Några av dem förenar evolutionslära med kristen tro. Andra inte. Dylika forskare finns även i Europa och i Sverige. Sverige är ett bra samhälle i alla fall. Vi kan förbättra vår välfärd och internationella solidaritet oavsett evolutionslära. Inget, inte ens utbildningens kvalitet, står och faller med att alla ska behöva svära något slags trohetsed till en vetenskaplig teori. Månne är det ett slags sjuklig oro från programmets redaktörer, som förmodligen är metafysiskt betingad. I min blogg har jag skrivit om programmet och dessutom bifogat min motion i Riksdagen om skolundervisning i ursprungsfrågor. Den delvis komplexa bilden i ursprungsfrågor kan faktiskt göras nyanserad. Detta misslyckades Svt:s Vetenskapsmagasin med."

Ombudsmannen skrev dagen därefter följande:
"
Hej Per och tack för ditt mail.
Jag har nu tittat på programmet i fråga och kan för min del inte se att det på något sätt brister när det gäller kraven på saklighet och opartiskhet.
Med detta sagt vill jag ändå påminna om att det inte är min sak att avgöra detta. Har du synpunkter på om något av SVT:s program inte skulle leva upp till sändningstillståndets krav, så är det naturligtvis till Granskningsnämnden du skall vända dig.
adressen dit är: grn@grn.se

mvh
/Claes Elfsberg"

Jag svarade med:
"
Hej Claes,
När du skriver att du för din del " inte [kan] se att det på något sätt brister när det gäller kraven på saklighet och opartiskhet" och samtidigt inte bemöter något i min argumentering, inser jag att vi har något som vi skulle kunna kalla kommunikationsproblem. Skulle jag gärna diskutera detta med dig mellan fyra ögon. Det finns uppenbarligen en del att gå igenom, för att du ska kunna ta till dig och inse allvaret i min kritik.
hj h
Per Landgren"

och

"
Vi skulle till och med kunna se programmet tillsammans.
Per"

Har inte fått något svar på det senare.

2006-04-19

Gud, Darwin och skapelsens krona

Såg nyss programmet Gud, Darwin och skapelsens krona. Anser att programmet var ett uttryck för åsiktsimperialism och närmast patriarkal indoktrinering. För att förklara att var fjärde svensk inte tror på evolution i betydelsen att allt liv har gemensamt ursprung och har utvecklas successivt genom naturligt urval, där slumpvisa förändringar, dvs. mutationer, gett upphov till "egenskaper" med överlevnadsvärde, så hänvisade man till låg utbildning och sökte sig till Västsverige och det mörka Småland. Okunskap och låg utbildning kan naturligtvis alltid detekteras i varierande grad oavsett uppfattning i denna och andra frågor, men en kvalitativ undersökning kanske skulle visa att det kräver långt mer av insikt i vetenskaplig metodik, vetenskapernas historia, natur och kompetensområden för att kunna vara välutbildad och skeptisk mot neodarwinism än att vara en som tar modern evolutionsteori för given. Tänk om det är så även bland skolelever att det krävs mycket mer av kunskap och civilkurage hos dem som tvivlar på en av vår tids mest grundläggande sekulära dogmer? Anser det för övrigt vara ett uttryck för scientism, dvs. överdriven vetenskapstro, och pinsamt naivt att hävda som Vetenskapsmagasinets reporter hävdar att "evolutionen" är ett faktum. Om nu evolutionsläran är en vetenskaplig teori, vilket egentligen ingen har anledning att betvivla, så ligger det också i den vetenskapliga teoribildningens natur att teorierna kan vara felaktiga. Påståendet om "faktum" visar sig då vara ett bevis för att teorin övergått till att bli en dogm. För vem ifrågasätter variation och förändring? Enligt min mening förklaras denna dogmatism och evolutionsfundamentalism av en underliggande livsåskådning, som styr denna utveckling från en sund vetenskaplig hållning till en (oftast) sekulärt motiverad dogmatism och en närmast känlosmässigt betingad inställning att alla ska omfatta samma dogm. När påståenden om evolutionens faktum fälls bör de enligt min mening kvalificeras med distinktioner mellan t. ex. mikro- och makroevolution. Vidare görs i programmet en elementär felaktig sammanblandning av darwinism och modern evolutionslära. Det hörde till de grövre felaktigheterna i programmet. En mindre sådan var att ord med -pithecus regelmässigt uttalades fel. Att evolutionslära dessutom mycket väl kan förenas med kristen tro visar många av världens ledande forskare från Darwins egen samtid till vår egen tid. Nej, Svt har producerat ett "korrekt" program som dock ur vetenskapsteoretisk och vetenskapshistorisk synvinkel innehöll en förlegad scientistisk och dogmatisk vetenskapssyn, imperialistisk åsiktsuppfattning och en rad faktafel i stort som smått. Pinsamt, men vad annat kan man förvänta sig?

Bifogar min motion i Riksdagen om Intelligent Design från i höstas, för den som kan tänkas vara intresserad.


SKOLUNDERVISNING I UNDERVISNINGSFRÅGOR

Motion till riksdagen 2005/06:kd 1029

Förslag till riksdagsbeslut
- Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att i läroplanen för grundskolan uppmärksamma ursprungsfrågornas filosofiska och metafysiska karaktär.

- Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att i gymnasieundervisningen koncentrera de biologiska ursprungsfrågorna till filosofiämnet.

Motivering
Frågan om tillvarons ursprung väcker lätt debatt och känslor. Redan i början av 1960-talet varnade den framstående engelske biologiprofessorn G. A. Kerkut för den samtida intoleransen i universitetsvärlden. Han beskrev i boken Implications of Evolution hur det var förr, när de teologiska auktoriteterna inte fick ifrågasättas. Nu ansåg han att det var tvärtom. Evolutionsläran hade stelnat till en dogm, som inte fick ifrågasättas. Skillnaden var enligt Kerkut bara att den moderne studenten anser sig vara upplyst och tror sig avvisa dogmer. Teologin hade ersatts av en mer eller mindre öppen filosofisk materialism, där de filosofiska utgångspunkterna bestämmer svaren.
Öppenhet och tolerans är såväl vetenskapens som demokratins livsluft. Verklig öppenhet och tolerans förutsätter såväl en egen övervägd hållning som en villighet att ompröva. Att skriva och hävda något är också samtidigt att inbjuda till diskussion och kritik. När de kunskapsteoretiska diskussionerna kanske var som hetast mellan relativister och realister under 1980-talet skrev den amerikanske vetenskapsteoretikern och idéhistorikern David L. Hull boken Science as a Process. Med den ville Hull dokumentera hur vetenskap bedrivs och hur även sociala faktorer påverkar det vetenskapliga innehållet. Såväl bland vanliga forskare som bland forskare, som forskar på forskare, gick meningarna isär. En del hävdade att vetenskapsmän väljer världsbild och vetenskapliga teorier på basis av bevisens och argumentens tyngd och samstämmighet (internalister), medan andra hävdade att yttre sociala krafter och faktorer avgör (externalister). Författaren själv koncentrerade sig på biologer och bland dem på systematiker. Han beskrev motsättningar mellan olika skolbildingar inom systematiken. En del stod för att evolutionen var gradvis och långsam; andra menade att evolutionen ägt rum genom plötsliga språng. Motsättningarna mellan forskare och skolbildningarna kunde ha såväl personliga som ideologiska eller rent av politiska dimensioner. Det gick till och med så långt att någon under en konferens tömde en vattenkaraff över en motståndare.
Nu har mycket skrivits inom vetenskapsteori som kan hjälpa läsaren till en kombination av en positiv syn på vetenskap och kritisk distans. Vetenskap är en mänsklig verksamhet och därför behäftad med människors fel och brister. Samtidigt går vetenskaperna otvetydigt framåt i ökad kunskap och tillämpning. Orsaken till att jag här specifikt nämner Hull’s arbete är att han inledningsvis refererade intervjuer med biologer, där han frågade biologerna om vetenskaplig kunskap var provisorisk till sin natur och om man som forskare måste vara beredd att ompröva vilken vetenskaplig ståndpunkt som helst, om så skulle vara nödvändigt. På den frågan svarade alla entydigt ’ja’. Senare under samma intervju frågade han om evolutionsteorin kunde vara felaktig. Hull fick på den frågan tre olika svar. De flesta svarade: nej, den kan inte vara felaktig. Några svarade att den inte bara kunde vara felaktig utan att den också var det. Ytterligare några bad honom förtydliga frågan. De menade att alla vetenskapliga teorier i princip kan vara felaktiga, men att evolutionsteorins grundläggande antaganden i nuvarande kunskapsläge tycks stå sig väl.
Hull kommenterade självmotsägelsen att först hävda vetenskapens provisoriska natur och sedan att inta en dogmatisk inställning till evolutionsteorins sanningshalt med att filosofer brukar invända mot dylik begreppsmässig anpasslighet (conceptual plasticity). Man kan här jämföra med filosofen Karl Poppers huvudkriterium för en vetenskaplig teori, nämligen att den i princip ska var falsifierbar.
Under de senaste fyrtio åren har idéhistoriker i allt högre utsträckning synat såväl Darwins som andra av 1800-talets evolutionsläror i sömmarna. Det har visat sig att varken tanken på gemensam härstamning, dvs. descendensteorin, eller tanken om att ett naturligt urval i kampen för överlevnad varit ett medel i utvecklingen, dvs. selektionsteorin, var originella med Darwin. Peter Bowler skrev i sitt förord till boken Evolution The History of an Idea att det bara för till för några år sedan inte var möjligt att skriva en strikt saklig redovisning av evolutionismens historia. Det handlade i regel om smått devota framställningar med den moderna darwinismen som ett triumferande klimax. John C. Green kritiserar i sin Science, Ideology and World View friseringen av Darwin och darwinismen och att de ofta lyfts ut ur sitt idéhistoriska sammanhang.
Diskussionen har därefter gått vidare. Charles Darwin själv var ett slags lamarckist och var således övertygad om att förvärvade egenskaper kunde nedärvas. Denna tanke hade utvecklats av flera tänkare före Darwin, bl. a. fransmannen Jean Baptiste Lamarck, men även Darwins lärare i Edinburgh Robert Grant samt hans farfar Erasmus Darwin. Med Charles Darwins ärftlighetsteori, den sk pangenesisteorin, publicerad 1868 i boken The Variation of Animals and Plants under Domestication, gav han dock sin lamarckism under en kort tid en viss vetenskaplig status. Men så snart Darwins kusin, biologen Francis Galton, hade tillbakavisat hypotesen experimentellt, kunde ytterst få kolleger acceptera hans hypotes om mekanismerna bakom ärftligheten, trots att den var avgörande för hela det darwinistiska konceptet. Darwinismen hade ingen motor. Darwinismen hade inget som producerade den mångfald, som det naturliga urvalet skulle selektera ifrån.
Med idéhistoriska arbeten av t.ex. Getrude Himmelfarb, Jacques Barzun, Peter Vorzimmer och Peter Bowler initierades tidigt en mer kritisk attityd. De påpekade det alltför ofta förbisedda förhållandet att Darwin på nästan alla punkter tillbakavisades redan i sin samtid. Många likt den amerikanske biologen Vernon Kellogg och den finländsk-svenske biologen och vetenskapshistorikern Erik Nordenskiöld satte det hela på sin spets i sina internationellt vägledande verk Darwinism Today från 1907 och Biologins historia från år 1927-29, översatt till engelska 1936. De refererade till Darwins samtida kritiker och undrade hur Darwins teori på så svaga grunder kunde vända den vetenskapliga opinionen. Vad ledde till att en teori, som tillbakavisades redan under 1860-talet, ändå kunde övertyga så många så snart om att en gemensam härstamning av allt liv ändå hade ägt rum? Vid sekelskiftet fanns en rik flora av alternativa evolutionsteorier, men ingen höll måttet ens för samtida kritiker. Samtidigt vann själva idén insteg i tänkandet och kulturen. Teorierna höll inte måttet, men grundtanken etablerades.
Ernst Mayr, som av många betecknats som vår tids svar på Charles Darwin, ger kanske en del av svaret i sitt arbete The Growth of Biological Thought. I inledningen av sin historiska genomgång av evolutionstanken skriver Mayr att det största hindret för evolutionsteorin att vinna fotfäste var att evolution inte kan observeras direkt likt fenomen inom fysiken, som en fallande sten eller kokande vatten. Evolution är inte en process, som kan mätas och vägas under sekunder, minuter och timmar. Evolution kan man bara, enligt Mayr, sluta sig till. Men för att kunna dra sådana slutsatser, måste man ha en passande referensram av begrepp och föreställningar. Fossil, fakta om variation och arv, och existensen av en naturlig hierarki av organismer, kan enligt Mayr, enbart fungera som bevis efter att någon postulerat att evolutionen har ägt rum. Den helt nödvändiga förutsättningen för att föreslå evolutionsteorin var, enligt Mayr, att den gamla världsåskådningen eroderat. Mayr använder det tyska begreppet Weltanschauung och menar att det handlar om ett skifte av just världsåskådning.
Frågan om darwinism och evolutionslära är således långt ifrån bara en fråga om naturvetenskapliga fakta och argument. Det handlar om vår grundläggande syn på tillvaron. Det handlar om världsåskådning och om metafysik. Det råder knappast någon tvekan om att evolutionstanken vann insteg i en västerländsk kultur, där delar av den intellektuella eliten sedan upplysningens dagar hade sekulariserats. Det finns inte utrymme här i denna motion att tränga djupare in i detta omskrivna problemområde, men jag vill gärna hänvisa till Owen Chadwicks The Secularization of the European Mind in the 19th Century och James R. Moore, som i inledningen av arbetet The Post-Darwinian Controversies, tar upp frågan om kristendomens förhållande till vetenskap och dekonstruerar det gamla polemiska greppet att beskriva relationen med hjälp av en krigsmetafor.
När nu filosofi, metafysik och världsåskådningar har en så stor betydelse för ursprungsfrågor, hur ligger det då till i våra skolor, i gymnasierna och vid universiteten? Vid en översiktlig genomgång av svenska läromedel förefaller det helt uppenbart att den självklara utgångspunkten är att tillvaron kommit till av sig själv och att den i grunden saknar mening. Den filosofiska materialismen är således ett axiom. Insikten om ursprungsfrågornas metafysiska dimension saknas genomgående. Den något naiva och närmast positivistiska utgångspunkten, med en och annan reservation närmast för formens skull, är att ursprungsfrågor kan besvaras uttömmande med vetenskaplig metodik. Eftersom vetenskapliga förklaringsfaktorer per definition är immanenta eller inomvärldsliga ger de också inomvärldsliga svar. En vetenskaplig metodisk materialism ger per definition inomvärldsliga svar. Det är helt i sin ordning. Problemet uppstår när det vetenskapliga arbetssättet och därmed den metodiska materialismen används för att besvara frågor, som ligger bortom vetenskapens kompetensområde och när själva metoden tas som intäkt för filosofisk materialism. Denna form av intellektuell imperialism har den amerikanske filosofen Alvin Plantinga träffande kallat för metodologisk naturalism. Det har alltså ingått i forskningens metod och utgångspunkt att hålla en eventuell högre makt utanför. Som man ropar får man svar. Vetenskap kan naturligtvis bedrivas med olika metafysiska utgångspunkter. Kvalitén i tillämpningen av den vetenskapliga metoden varken står eller faller med metafysiska preferenser. Newton kritiserade Descartes för dennes ursprungsspekulationer.
De filosofiska och metafysiska utgångspunkterna avgör ramarna för svaren på livets djupare frågor. Det gör inte naturvetenskaperna. De slutsatser som borde kunna dras av den filosofiska, vetenskapsteoretiska och idéhistoriska diskussion som förts under de senaste 40 åren i västvärlden är att ursprungsfrågor är betingade av metafysik och därför borde höra hemma inom filosofiämnet. Där bör frihet och tolerans råda i de frågor, som inte kan avgöras med vanlig vetenskaplig metodik. Där bör förklaringsmodeller som olika evolutionsläror och intelligent design (ID) med eller utan evolution fritt kunna konkurrera utan att de filosofiska utgångspunkterna mörkas.

Stockholm den 29 september 2005

Per Landgren (kd)

2006-04-12

Hög tid för en ny Göta Älvbro!

I måndags den 10 april ville Göteborgstidningen GT intervjua mig om Göta Älvbron och dess tillstånd. De visste om att jag redan i höstas motionerade om att bron borde pensioneras och att staten borden ta sitt ansvar. Bron är en viktig inre pulsåder för hela Göteborg och en trafikinfarkt hotar om den inte klarar av sin uppgift. Redan dagen efter inträffade en allvarlig incident. En sopmaskin fastnade i cykelbanan, när en betongsplatta under gick sönder och öppnade ett stort hål ned mot vattnet. Det blev en stor uppståndelse här i Göteborg och kommunala socialdemokrater tvingas inse att det är bråttom med en ny Göta älvbro och underhållsarbeten tills dess en ny bro står färdig. Efter kontakter med experter släppte jag följande pressmeddelande, vilket ledde till GT artikel idag och TV-intervjuer från såväl Västnytt som GT:s eget lokala nyhetsprogram på kabel-TV.

Låt inte Götaälvbron bli en budgetfråga!
- Indikationer på mina värsta farhågor besannades under tisdagen när delar av Götaälvbron spärrades av efter delar av cykelbanan rasat. Göteborgarnas säkerhet är i fara. Göta Älvbron borde redan ha pensionerats. Nu krävs politisk handlingskraft så att en ny Göta älvbro kan stå färdig absolut senast 2020! Socialdemokraterna vill naturligtvis binda upp opposotionen och försöka dra det i långbänk, eftersom de inte avsatt några budgetmedel till det, säger Per Landgren i en kommentar till Götaälvbrons stängning under tisdagen.

- Götaälvbron har varit pensionsfärdig en längre tid då den är ytterst svag och skröplig. Problemen med bärigheten kan rent av vara livsfarliga. Under de snart sjuttio åren har de bärande konstruktionerna försämrats i en sådan takt att läget är allvarligt. Tyngre fordon får inte längre köra på de yttre körfälten. Huvudproblemet är att bron är en svetsad stålbalkkonstruktion och under slutet av 30-talet hade man inte kontroll över stålets kvalitet. Bron har således inte åldrats genom nötning utan genom inre sprödning, fortsätter Landgren.

- Experter har uppskattat att bron är "slut" senast 2020. Allvarliga sprickor har redan uppstått i huvudbalkarna och då är faktiskt risken stor för snabba brottsförlopp! Men eftersom ingen riktig kontroll kan göras är det heller ingen som vet säkert. Åtgärderna inriktas nu på att plåstra om och varna. Omplåstringen sker genom att man nu monterar utanpåliggande förband på balkkonstruktionen, för att säkra upplåten bärförmåga fram till år 2020, fortsätter Landgren.

- Det är således hög tid att dundra i varningsklockan! Den som slår på varningstrumman riskerar kritik, men vare sig tjänstemän eller politiker är till för att skydda systemet, överordnade eller den politiska majoriteten. Vi ska skydda medborgarna! De tekniska varningsklockorna klämtar nu så högt att en ny Göta älvbro måste prioriteras omedelbart. Något annat vore oansvarigt, avslutar Landgren.

Kan jämställdhet tvingas fram?

Till riksdagen regnar det in många frågor inte minst via e-brev. Det är inte minst gymnasieelever som ställer frågor för projektarbeten, men även universitetsstuderanden gör detsamma. Ibland undrar jag om det inte också är andra som frågar under täckmantel av att vara elev, för att locka ut oss och andra politiker på banan. Nu senast fick jag en del frågor om jämställdhet. Att det var någon på vänsterkanten var uppenbart och kanske kan frågorna och svaren vara till användning för någon och kanske till och med roa någon.

TIll frågorna i kursiverad stil och svaren!

1. Finns det, enligt er, biologiska eller andra "oföränderliga" skillnader mellan män och kvinnor som påverkar vilka "roller" eller uppgifter man väljer i samhället? Har pojkar och flickor naturligt olika behov i t ex undervisning?
Denna fråga ska faktiskt humanbiologisk fackvetenskap svara på. Men den politiker som inte är öppen för att könsskillnader är "konstitutionellt" betingade och kan yttra sig i olika biologiska mekanismer och funktioner, vilket i förlängningen kan ge upphov till politiska konsekvenser, den politikern borde syssla med något annat.

2. Ni tror mycket på familjen, trots det vill ni inte använda kvotera
föräldraförsäkringen eller på annat sätt tvinga den att bli mer jämställd. Tror ni att det går att få bort alla jämställdhetsproblem inom familjen utan något tvång?

Vi löser inte jämställdhetsproblem med statligt sanktionerad tvångsstyrning på det individuella planet. Det är ett brott i sig mot mänskliga fri- rättigheter. Familjen har att bestämma själv hur den fördelar sina arbetsuppgifter. Visserligen kan säkert åsikter om detta gå isär även i vårt parti, men vi betraktar familjen som en suverän naturlig gemenskap, som inte ska styras av politiker.

3. Räcker det med frivillig information för att förändra mäns attityder och handlingssätt? Om nej, vad behövs i så fall mer?
Nej, information ska naturligtvis finnas i skolundervisning också, men strukturella orättvisor ska åtgärdas genom förändrade attityder och fria ansvarsfulla och medvetna livsval. Inte genom offentlig social ingenjörskonst.

4. Anser ni att det finns ett patriarkat eller liknande?
Vårt parti är inte radikalfeministiskt i den meningen att vi står för något slags defaitistisk antropologi med en predeterminerad djupstruktur i människans natur och med en oundviklig konflikt mellan könen. Däremot menar vi att traditionella könsroller mycket väl kan tvinga in inte minst kvinnor i orättfärdiga sociala strukturer. Dessa kan dock förändras genom attitydförändringar och därmed människors medvetna val och handlingar. Innehållet i en traditonell könsroll och att en kvinna eller man utför den behöver dock inte vara fel i sig i det specifika fallet och på det individuella planet, så länge den är ett resultat av människors fria val.

5. Ni anser inte att man bör skuldbelägga alla män för vad ett fåtal orsakar. Trots detta så drar nästan alla män nytta av kvinnors underordning och vare sig de bygger upp den eller inte (genom t ex våld och/eller aktiv diskriminering), är de då inte också delaktiga?
Frågan måste faktiskt underkännas. Vad menar du med att "nästan alla män" "drar...nytta av kvinnors underordning"? Innehållet i detta påstående måste klargöras, om det nu ens är möjligt. Anser du att utförandet av en viss typ av arbetsuppgifter, t ex de i ett hem, är direkt relaterade till underordning? Om så, menar jag att du har fel.

6. Enligt vänsterpartiet är det viktigt att vi har en fortsatt stark offentlig sektor då en avveckling av denna lätt leder till att arbetet som förut låg på staten läggs på kvinnorna i familjen, vad anser ni om det?
Det är precis tvärtom. Genom en stor offentlig sektor "tvingas" inte minst kvinnor att arbeta inom t ex vårdyrken till alltför låga löner och under allt för dåliga förhållanden. Vänsterpartiets politik innebär att en orättfärdig monopoliserande struktur på arbetsmarknaden konserveras. Med solidarisk finansiering men konkurrens i produktionsledet kan vårdyrkena ges den respekt och status de är värda och lönerna kan pressas uppåt på grund av konkurrens och kvalitet. Den offentliga sektorn arbetar i direkt mening med människor. Alla de kvinnor och män, som arbetar där är värda långt mer uppskattning och högre löner än vad de offentliga arbetsgivarna (ofta vänsterpartister i samarbete med socialdemorater!) är beredda att ge och betala.

7. Om jag har förstått det jag läst från er rätt så anser ni inte att män ska behöva förändra på sig speciellt mycket utöver att ta mer ansvar för barnen samt släppa in kvinnor i mansdominerade yrken, detta ska ske genom att man förändrar attityder. Har jag uppfattat er rätt?
Attitydförändningar är vårt svar. Människor är inga pavlovska hundar. Din fråga antyder en reduktionistisk människosyn, som är oss helt främmande.

2006-04-07

Lex Uggla: vänsterslag i luften

Det är nu uppenbart att förmögenhetsskatten är en absurd socialistisk rest i vårt skattesystem som måste rensas ut. Efter beslut i skatteutskottet under torsdagen den 6 april får Sveriges företagare nu invänta regeringens vårproposition för att få veta hur s.k. Lex Uggla ska drabba svenska företag. Hur mycket kapital ska ett företag få ha i kassan och hur mycket måste ägaren skatta loss? Hela proceduren är absurd och bevisar att förmögenhetsskattelagen gått överstyr. Eftersom förmögenhetsskatt inte betalas av juridiska personer som t.ex. aktiebolag har socialdemokraterna börjat misstänka företagsägare för att "gömma undan" pengar i sina företag för att undgå förmögenhetsskatt. Misstänksamheten är betecknande för den beskattningsbesatta socialdemokratin. Därför har vi nu fått Lex Uggla i syfte att tvinga företagens kassor över till företagsägarna helt oavsett om företagen egentligen behöver kapitalet i sin framtida verksamhet. Man kallar det man från statsmaktens sida anser är överskjutande kapital för "rörelsefrämmande kapital", även om det har genererats i verksamheten. Detta är förstås principvidrigt i en marknadsekonomi i vilken företag och företagsägare måste erkännas suveränitet över sina egna tillgångar och investeringar. Lex Uggla och därmed förmögenhetsskattelagen är kontraproduktiv. Genom att företag tvingas skatta loss det socialdemokraterna kallar rörelsefrämmande kapital hindras jobbskapande investeringar i Sverige och företagsägarna ser det kanske också som naturligt att placera det privatekonomiska kapitalet utomlands. På så vis försvinner friskt arbetande kapital bort från svenska företag och i värsta fall ut från landet till priset av några tiotals miljoner förmögenhetsskatt som i sin tur är helt godtycklig till sin karaktär. Slutsatsen kan bara bli att förmögenhetsskatten måste avskaffas sanarst möjligt under nästa mandatperiod och att regeringen nu måste sluta jaga företagens kassor. Vänsterpartiet varkar ha insett problemet, men deras förhandling med socialdemokraterna blir bara ett slag i luften. Skatteverket tvingas fortsätta med sina "genomlysningar" av företag och värdera nödvändigheten av deras likvida tillgångar. Eller vad ska de nu göra, som de inte tvingats göra tidigare? Någon verklig radikalitet från vänstern är inte att vänta i denna fråga. Den gamla dogmatiken sitter alltför djupt.