Landgren i politiken

Med övertygelsen om att alla politiska beslut och all lagstiftning ytterst går tillbaka på etik och människosyn vill jag kommentera en del av det som händer i politikens Sverige och - något mer sällan - övriga världen. Min utgångspunkt är kristdemokratisk politisk filosofi. Vill även kommentera aktuell litteratur, som är viktig i mitt politiska arbete.

Min bilder
Namn:
Plats: Göteborg, Sverige, Sweden

2006-03-14

Lex Uggla

Under hela hösten har det varit debatt kring förmögenhetsbeskattning av företagare. Det hela personifierades av artisten Magnus Uggla, som förmögenhetsbeskattades på kapital i sitt eget bolag. Enligt gällande lagstiftning är det inte skatteplikt för tillgångar, som ingår i näringsverksamhet, om de brukas, omsätt eller på annat sätt används i verksamheten. Förmögenhet som hör till kapitalförvaltning är däremot skattepliktig. Vad som nu ingår eller inte ingår i den löpande verksamheten är en tolkningsfråga för Skatteverket.

Trots stora ord från Per Rosengren (v) i höstas om att Lex Uggla är "grotesk" backar nu vänsterpartiet från sin egen politik. Lex Uggla får leva vidare trots att den borgerliga oppositionen stod samlad idag, när Skatteutskottet behandlade frågan, och trots att vänsterpartiets representant i utskottet Marie Engström uttalat sig starkt kritiskt mot den. Vänsterpartiets alla löften och utspel om en rimligare beskattning av företagande i Sverige verkar vara noll och intet värda. Motioner som skrivs på hösten vill man knappt kännas vid på våren när läget blir skarpt. En regelförändring får enligt vänsterns representant inte kosta något, vilket är en absurd ståndpunkt.

Den 12 februari utsåg Dagens Nyheter Per Rosengren till en av fyra hjältar som vågat trotsa regeringen. Det visade sig vara en ganska missvisande utnämning. Snarare är det bedrägligt för landets företagare och företagarorganisationer när en riksdagsledamot säger sig stå för en sak för att sedan vika sig så snart socialdemokraterna visat regeringspiskan. Till detta kommer att det är svårt nu för tiden att veta ens om vänsterns ledamöter i utskottet har sitt eget parti med sig. Har svårt att se att en mer gammaldags vänster skulle gå i bräschen i förmögenhetsskattefrågan.

2006-03-08

Regeringen smiter undan sitt ansvar!

Bankkrisen drabbade svensk ekonomi i början av 90-talet. Det känner vi alla till. Det hotade den finansiella stabiliteten och hela betalsystemet. Att den drabbade många företagare på ett omfattande sätt är inte lika bekant. Att dessutom själva saneringen och själva hanteringen av såväl banker som staten kränkte otalet företagare är ett faktum som inte tillräckligt har belysts och utretts. I många fall behandlades företagare rent orättfärdigt. Kreditvillkor sades upp och förändrades på orimliga villkor, trots att företag var livskraftiga och räntebetalningar och amorteringar sköttes oklanderligt. Att en sådan utredning skulle till beslöt också en enig Riksdag i mars 2002. Det är därför en skam att den socialdemokratiska regeringen inte har tillsatt den beslutade expertpanelen. I praktiken vill man inte kännas vid vad som hände. Jag förväntade mig en expertpanel inom ett halvår. Istället förhalades det hela och tricksades bort genom Regeringens skrivelse 2004/05:75, dvs. ett svar på Riksdagens skrivelse med hänvisning till åtgärder, som inte alls adresserade det Riksdagen ville.

Finansutskottets och riksdagens uttryckliga mening var att panelen skulle komplettera genomgången av alla viktiga erfarenheter av bank- och finanskrisen, med särskilt fokus på hur "lagstiftning och reglering av bankverksamhet fungerar i relation till konkurslagstiftningen
gällande företag och enskilda personer". Det är därför av yttersta vikt att finansministern tar riksdagensoch företagarnas behov av en utvärdering på allvar. Det är av stor betydelse för att erfarenheterna av bankkrisens effekter för småföretagen ska kunna leda till att småföretagens ställning stärks gentemot kreditgivarna, samt att många företagare får upprättelse trots att det gått mer än tio år. Många gånger var företagen livskraftiga, men försattes ändå i konkurs av panikslagna eller, i värsta fall, förfärligt påpassliga banktjänstemän. Till detta kommer att företagarna inte har samma resurser som bankerna när det gäller avgöranden i domstol.
tillsätter den expertpanel man av riksdagen uppmanats att göra.

I en interpellationsdebatt måndagen den 6 mars med kommun-och finansmarknadsminister Sven-Erik Österberg i riksdagens kammare pekade ministern hela tiden vad regering och riksdag gjort för att stärka det finansiella systemet. Men de drabbade företagarna lämnas åt sitt öde. Österberg sa bl.a i debatten att "Inte heller i övrigt ser jag något behov av en expertpanel för att utreda dessa frågor". Österbergmenar att regeringen fullgjort uppdraget man fått, men detta påstående stämmer inte i sak, då behovet av en expertpanel kvarstår. Behovet av tillsättandet av en panel finns kvar då de drabbade företagarna fortfarande lider av sviterna och är värda någon form av upprättelse för allt de fått lida. En regering kan inte bara tänka på den finansiella stabilitieten. Detta är oerhört viktigt, men man måste även tänka på de drabbade företagarna. När medborgarperspektivet inte finns med undrar jag vilken människosyn det är som får styra besluten.

Jag bifogar min interpellation. Österbergs svar finns i länken ovan till debatten i kammaren.

Interpellationen till finansminister Per Nuder.

Bankkrisen och expertpanelen

Bankkrisen drabbade svensk ekonomi i början av 90-talet. Krisen hanterades och det finansiella systemet fungerar återigen normalt. Men det räcker inte att vara nöjd över uppnådda resultat. Många småföretagare drabbades av bankkrisen och det finns goda skäl att därför se närmare på vad som egentligen hände ur småföretagarens perspektiv. Det finns mycket att lära av historien för att i framtiden undvika liknande kriser. Riksdagen beslöt i mars 2002 att regeringen skulle tillsätta en expertpanel. Finansutskottets och riksdagens uttryckliga mening var att panelen skulle komplettera genomgången av alla viktiga erfarenheter av bank- och finanskrisen med särskilt fokus på hur ”lagstiftning och reglering av bankverksamhet fungerar i relation till konkurslagstiftningen gällande företag och enskilda personer.” Behovet av en sådan panel kvarstår och det är viktigt att uppmärksamma att regeringen inte följt Riksdagens uppmaning.
Så sent som den 15 april 2004 svarade biträdande finansministern Gunnar Lund att ” tillsättandet av en expertpanel…hittills inte kunnat ges högsta prioritet”. Svaret antydde dock att Riksdagsbeslutet skulle respekteras. Den 11 januari 2006 hänvisar emellertid Kommun- och finansmarknadsminister Sven-Erik Österberg som svar på min fråga (715) i ärendet till en skrivelse från regeringen 2004/05:75 och menar följande: ”Ytterligare åtgärder i denna fråga är därför inte aktuella.” Mot denna bakgrund vill jag ställa följande fråga:
Vilka åtgärder ämnar ministern vidtaga för att erfarenheterna av bankkrisens effekter för småföretagen ska kunna leda till att småföretagens ställning stärks gentemot kreditgivarna?