Landgren i politiken

Med övertygelsen om att alla politiska beslut och all lagstiftning ytterst går tillbaka på etik och människosyn vill jag kommentera en del av det som händer i politikens Sverige och - något mer sällan - övriga världen. Min utgångspunkt är kristdemokratisk politisk filosofi. Vill även kommentera aktuell litteratur, som är viktig i mitt politiska arbete.

Min bilder
Namn:
Plats: Göteborg, Sverige, Sweden

2006-02-13

Nuder förespråkar fiskal utilitarism!

I fredagens interpellationsdebatt om teorin bakom fastighetsskatten visade finansminister Pär Nuder med all önskvärd tydlighet att han inte vill diskutera grunden för fastighetsskatten. Regeringen förespråkar en statsutilitarism, en fiskal utilitarism. Fastigheter sägs vara en stabil skattebas och inbringar mycket till statskassan. Därför ska skatten behållas. Det är finansministerns besked till väljarna. Att den sedan är principlös, osolidarisk och inte tar hänsyn till fastighetsägarnas betalningsförmåga och äganderätt, tar Nuder inga hänsyn till. Om man, som finansministern gör, säger att den nuvarande fastighetsskatten är väl avvägd mellan beskattningsprinciper i "nuvarande regelverk"begår man flera fel. Fastighetsskatten som den idag är utformad saknar helt förankring bland de vedertagna skatterättsliga principerna. Snarare står det klart att den nuvarande fastighetsskatten bryter mot neutralitetsprincipen, skatt efter bärkraft-principen och likformighetsprincipen. Fastighetsskatten balanserar inte mellan några principer utan faller helt utanför. Fastighetsskatten är för dem som måste betala den principlös.
Pär Nuders verkliga perspektiv och principfasthet visar sig snarare när han betecknar fastigheterna som en stabil skattebas. För statens finanser är den inte bara stabil och uthållig utan t.o.m. på tillväxt. År 2008 kommer Sveriges medborgare att behöva betala över 30 miljarder kronor i fastighetsskatt mot dryga 26 miljarder i år. Hur denna beskattning slår tycks vara ett mindre bekymmer. Att den sedan leder till bostadssegregation och förmenar mindre bemedlade fastighetsägare att behålla sina bostadshus och sommarstugor i attraktiva områden, det verkar i Nuder bry sig om. I sitt interpellationssvar aviserar Pär Nuder återigen en översyn av fastighetsskatten vilket han även gjorde i media förr förra veckan. Klart är att ingenting kommer att hända före valet i höst. Pär Nuder vägrar att ens diskutera grunden för fastighetsskatten. Han borde åtminstone ge besked om de principer han anser att en framtida fastighetskatt ska bygga på.

Interpellationen:

Teorin bakom fastighetsskatten
Fastighetsskatten är en kontroversiell beskattningsform. Därför är det angeläget att teorin bakom fastighetsskatten analyseras och debatteras i ett från andra närbesläktade frågor särskilt sammanhang.
Det skatteteoretiska synsättet bakom nuvarande lagstiftning om statlig fastighetsskatt innebär att fastighetsbeskattningen är en del av kapitalinkomstbeskattningen. Köp av fastighet betraktas av statsmakterna i första hand som en kapitalplacering och innehav av fastighet betraktas som en kapitaltillgång. Därtill kommer målet att kapitalplaceringar och kapitaltillgångar skall behandlas likformigt vid beskattning. Privatbostäder behandlas som andra kapitaltillgångar och ger enligt detta synsätt en löpande avkastning, som ska fångas upp till beskattning. I teorin har emellertid avkastningen en annan form än annan kapitalavkastning, vilket förklaras med att avkastningen omgående konsumeras av ägaren. Avkastningen hävdas vara själva nyttjandet av bostaden. Själva bostadsvärdet betraktas som en bruttointäkt, som visserligen inte förverkligas i reda pengar utan är fiktiv. Denna intäkt beskattas schablonmässigt genom en fastighetsskatt på 1% av fastighetens taxeringsvärde.
Mina frågor till finansministern är följande:
Avser finansministern att föreslå sådana lagförändringar som innebär att denna beskattningsmodell genomförs konsekvent inom fastighetsbeskattningen?
Avser finansministern att föreslå sådana lagförändringar som innebär att denna beskattningsmodell genomförs konsekvent i det svenska skattesystemet?

Debatten:
5 § Svar på interpellation 2005/06:224 om teorin bakom fastighetsskatten

Anf. 1 Finansminister PÄR NUDER (s):
Fru talman! Per Landgren har frågat mig om teorin bakom fastighetsskatten och om jag har för avsikt att föreslå sådana lagförändringar som innebär att denna beskattningsmodell ska genomföras konsekvent dels i fastighetsbeskattningen, dels i skattesystemet generellt.
Låt mig kortfattat nämna något om principerna bakom fastighetsskatten. I 1990 års skattereform utgjorde likformighet ett viktigt mål då skattereglerna utformades. På kapitalbeskattningens område innebär det att olika typer av kapitaltillgångar ska, så långt möjligt, beskattas lika. Reglerna ska dels vara rättvisa, dels bidra till att sparande och investeringar i Sverige fördelas mellan olika samhällssektorer – till exempel bostadssektorn och företagssektorn – på ett samhällsekonomiskt effektivt sätt.
Utgångspunkten vid fastighetsbeskattningen är att ägaren ska beskattas för löpande avkastning på det i fastigheten nedlagda kapitalet på samma sätt som sker för övrigt kapital. Avkastningen beräknas schablonmässigt utifrån taxeringsvärdet som ska motsvara 75 % av marknadsvärdet. Skatteuttaget ska i princip motsvara den skatt som tas ut på övrig kapitalavkastning. Låt mig i detta sammanhang påminna om de utredningar som, alltsedan nuvarande regelverk trädde i kraft vid skattereformen 1990, analyserat principerna för uttaget av fastighetsskatt. I dessa utredningar har prövats alternativa modeller för uttag av fastighetsskatt. Slutsatsen är att den nu rådande principen – det vill säga att fastighetsskatten ses som en del av kapitalinkomstbeskattningen och att skatteuttaget är relaterat till fastigheternas marknadsvärde – är den mest rimliga både ur ett samhällsekonomiskt och fördelningspolitiskt perspektiv. Att överge ett fastighetsskattesystem baserat på marknadsvärdet och i stället, så som Kristdemokraterna föreslår, införa ett tak på fastighetsskatten på 2 800 kr per småhus och år skulle få oacceptabla fördelningspolitiska och regionalpolitiska konsekvenser.
Mot denna bakgrund är det för närvarande inte aktuellt att förändra tillämpningen av teorin eller principerna bakom fastighetsskatten. Jag tycker att avvägningen mellan olika beskattningsprinciper i nuvarande regelverk är välbalanserad. I ett skattesystem som ska vara uthålligt i en värld med fortsatt stort internationellt tryck på olika skattebaser behövs fastighetsskatten för att finansiera välfärden. Fastighetsskatten behöver också diskuteras i ett större skattepolitiskt sammanhang med en sammanvägning av fördelningspolitiska hänsyn och önskemålen om en samhällsekonomiskt effektiv beskattning. Fastighetsbeskattningen kommer därför självfallet att vara en del i den översyn av skattesystemet som jag tidigare har aviserat.

Anf. 2 PER LANDGREN (kd):
Fru talman! När jag läste det svar som vi nu har fått uppläst av finansministern slog det mig genast att han inte svarar på frågorna. Frågorna är klara och specifika. Om inte demokratin fungerar i det lilla kan man undra hur det är i det stora. Om en interpellationsdebatt ska bli riktigt meningsfull krävs ändå att vi får svar på frågorna. Det hoppas jag få nu.
Frågorna gäller om beskattningsformen ska genomföras konsekvent, om kapitalinkomstperspektivet ska genomföras konsekvent inom fastighetsskatten och inom det svenska skattesystemet över huvud taget. Nu kan diskussionen bli teknisk, men jag ska försöka att undvika detta. Är finansministern beredd att lägga fram lagförslag om en ändring så fort ett nettohyresvärde – beräknat utifrån marknadsvärdet som alla villaägare har, nettohyresvärde i meningen att man har en intäkt som inte syns eller finns i reda pengar men ändå ska beskattas – inte är likvärdigt med bankräntan? Fastighetsskatten ska motsvara 30 % skatt på bankräntan. Bankräntan är ganska låg. Det skulle behövas justeringar så fort bankräntan ändras.
Min andra fråga om kapitalinkomstprincipen ska tillämpas konsekvent i det svenska skattesystemet gäller om den ska tillämpas på andra kapitalkonsumtionsvaror, det vill säga om båt, bil, tv, video, dvd, stereo, radio ska beskattas på samma sätt. Det är också varaktiga tillgångar. Det går att argumentera på ungefär samma sätt som i statliga utredningar, i förarbeten, i den tidigare skattereformen, nämligen att det en fastighetsägare har är en intäkt på sitt boende. Det är ungefär som att hyra ut sin fastighet. Då blir det en marknadshyra som kommer in från en annan som är beredd att hyra fastigheten. Nu hyrs den inte. Den hyrs inte ut. Man hyr den av sig själv. Om man hyr den av sig själv konsumerar man upp värdet med en gång. Man får då en icke-monetär avkastning. Det är ingen villaägare, eller bostadsrättsägare för den delen, som får en löpande avkastning i reda pengar. Det är en fiktiv inkomst. Om det ska vara någon typ av principiell likformighet ska en fiktiv inkomst fångas upp av en fiktiv beskattning. Men så principiellt är det inte.
Jag vill påstå att ett hus inte har ett marknadsvärde om det inte är till salu. Då är det inte ute på marknaden. Ändå betraktar finansministern det som en kapitaltillgång som alla andra. Jag ska senare komma in på vad det är för bild som verkar förespegla finansministern.

Anf. 3 GUNNAR ANDRÉN (fp):
Fru talman! Jag börjar med att tacka statsrådet för svaret på den utmärkta interpellationen som Per Landgren har ställt.
Fastighetsskatten infördes redan 1986, men då på helt andra principer, nämligen som en ersättning för borttagande av en annan skatt. Det hade med hyresbostäder att göra. Sedan 1990 är det precis som statsrådet säger, nämligen att skatten infördes av de skäl han anför för att få likformighet i kapitalbeskattningen.
Därefter har förhållandena ändrats radikalt. Genom de principer som statsrådet hänvisar till när det gäller hur man ska ta ut skatter har regeringen kunna styra det genom direktiven. Därför blir det en meningslös hänvisning att majoriteten i utredningen har kommit fram till det här. Det har ju funnits reservationer på alla dessa punkter. Om man hade haft en enmansutredning hade man naturligtvis kommit fram till exakt det regeringen hade velat. Därför blir det fullständigt meningslöst.
Det stora problemet i dag är, som jag ser det, att på två punkter har utvecklingen av taxeringsvärdena kommit att bryta det rimliga i den goda princip som man hade 1990. Det ena är att den bryter mot förmågeprincipen på många håll. Det andra är att den bryter mot likviditetsprincipen. Man kan säga att man tog hänsyn till det momentet 1990, men förändrade taxeringsvärden har kommit att bryta mot förmågeprincipen.
Det intressanta är att statsrådet säger i sitt svar att han tycker att ”avvägningen mellan olika beskattningsprinciper” är den korrekta. Det innebär att statsrådet medger, precis som Per Landgren är inne på, att det är en konflikt mellan olika beskattningsprinciper. Det som finansministern nu säger är att just den här avvägningen är den rimliga. Men då måste man ändå ställa frågan: Varför måste det ständigt införas nya undantag i denna? Så sent som häromdagen aviserade finansministern själv att det nu ska komma nya undantag.
Långsiktigheten i den här skatten finns bara på en enda punkt, nämligen att staten ska få in så mycket pengar som möjligt. Detta är på den tredje punkten som man bryter mot 1990 års kapitaltänkande, likformighetstänkande. Det är oförutsebart för vanliga människor.
Jag ska tillåta mig att ta ett exempel på detta och ställa frågan: Vad ska denna person spara på?
Det är en person som vi kan kalla Lennart som bor på Torpvägen i Näsby Park. Han hade 1997 ett taxeringsvärde på 2 ½ miljon för ett högt, fint hus, byggt 1945, på 210 kvadratmeter. År 2005 var taxeringsvärdet 5,4 miljoner, och nu är det 8 220 000. Det gör att denne person, född 1945, betalar 82 200 i fastighetsskatt och dessutom betalar 78 000 i förmögenhetsskatt, alltså 160 200. Den här personen är ju stormrik – han har ett hus som helt plötsligt är värt 11 miljoner kronor. Problemet är ett enda: Han har inte förmågan att bo kvar i detta hus, därför att 42 % av hans inkomster efter skatt går till att betala statsrådet Nuders fastighetsskatt.

Anf. 4 Finansminister PÄR NUDER (s):
Fru talman! Vi har diskuterat den här frågan förr. Jag blir alltid lika förvånad när Per Landgren interpellerar mig, därför att det är inom den borgerliga alliansen som ni borde föra den här diskussionen. En sak är säker: Fastighetsskatten blir kvar även om det blir en borgerlig regering. Ni har ju inte lyckats gå på den linje som Kristdemokraterna föreslår, nämligen att avskaffa fastighetsskatten.
Den diskussion som vore väldigt intressant för väljarna är: Vad blir det egentligen för slags fastighetsskatt med ert regeringsalternativ? Att Per Landgren är intresserad av teorier bakom skattesystemet kan man föra seminariediskussioner kring, men för väljarna är det intressant att veta vad det egentligen är som gäller.
För oss socialdemokrater gäller följande.
Fastighetsskatten är en skatt som inbringar stora inkomster till statskassan. Den betalas av fastighetsägare, villaägare. Villaägare är också barnfamiljer, pensionärer och bilister. Vi använder fastighetsskatteinkomsterna till att höja barnbidraget till barnfamiljerna, till att stärka pensionerna till pensionärerna, till att bygga ut vägarna till bilisterna. Det är så vårt skattesystem fungerar. Vi behöver ha ett robust, stabilt skattesystem.
Är det någonting som ekonomerna är överens om – en skatt som inte snedvrider ekonomins funktionssätt – är det fastighetsskatten. Så sent som för något år sedan kom SNS med en rapport – SNS kan inte beskyllas för att vara en socialdemokratisk kryptoorganisation – och de förespråkar att vi ska ha en fastighetsskatt. Dessa ekonomer, oberoende, som jag tror ingalunda hör hemma i det socialdemokratiska lägret, pläderar för att vi behöver ha denna stabila, fasta skattebas.
Vi socialdemokrater är emellertid inte främmande för att justera i fastighetsskattesystemet. Det har vi gjort under senare år. Vi har sänkt fastighetsskatten för småhus från 1 ½ % till 1 %. En begränsningsregel för fastighetsskatten har införts som innebär att hushåll från årsskiftet i princip inte ska behöva betala mer än 4 % av hushållsinkomsten i fastighetsskatt. Det här innebär att fler hushåll får lättnader. Vi har dessutom infört en dämpningsregel för att sprida ut effekten av höjda taxeringsvärden. Höjda taxeringsvärden är i grund och botten någonting väldigt positivt; det är ett uttryck för att det går bra för Sverige att fastighetsägarna blir rikare.
Begränsningsregeln är vi socialdemokrater inte främmande för att gå vidare på. Det är ett effektivt sätt att sänka fastighetsskatten för dem som behöver det allra mest. Därför har jag, precis som Gunnar Andrén sade, nyligen aviserat att vi inte är främmande för att gå vidare på den vägen.
Men en sak är säker: Vi kommer inte att ge oss ut på några skattesänkaräventyr innan vi har säkrat kvaliteten i – just det! – vården, skolan och omsorgen. Vi behöver ha skatter som är bra och stabila och som omfördelar resurser från dem som har till dem som har lite mindre.

Anf. 5 PER LANDGREN (kd):
Fru talman! Jag känner igen det här. Finansministern hänvisar till seminarier. Han vill inte ens diskutera teorin eller bakgrunden bakom fastighetsskatten. Han hänvisar till auktoriteter och till SNS. Det är fantastiskt att han gör det i detta sammanhang – han kunde också ha nämnt OECD och andra. Han talar om justeringar som regeringen har gjort – justeringar som visar just att det är något principiellt felaktigt. Om finansministern inte kan se detta och om han inte är beredd att diskutera det i en interpellationsdebatt, vet jag inte när det ska bli – aldrig, förmodligen.
Vad är det finansministern föreställer sig, frågar man sig när man läser interpellationssvaret. Ja, det är ungefär så här. En ung barnfamilj, kanske en ensamstående eller ett pensionerat par: Det är ungefär som om de stod där med en miljon eller två på fickan och hade olika placeringsalternativ. Och så verkar det som om någon kommer på: Ja, men vi kan ju placera i hus! Det är fullständigt verklighetsfrämmande.
När man läser svaren ser man att det är en ekonomism som genomsyrar finansministern, trots att han är jurist. Var är bostadspolitiken, rätten till bostad, behovet av boende och till och med plikten för dem som försörjer barn och liknande att sörja för boendet? Här talas det om en välbalanserad avvägning. Det är principlöst, skulle jag vilja säga. Det är inkonsekvent.
Här är det en orealiserad värdestegring som beskattas löpande. Vilka andra kapitaltillgångar beskattas på ett sådant sätt? Både de statliga och de privata företagen går bra nu, men om de inte går så bra och det inte blir någon aktieutdelning har man inte ens en fiktiv intäkt att beskatta. Men här ska det vara en fiktiv intäkt. Man räknar ut något värde som fastighetsägarna konsumerar, och så ska det beskattas.
Vad är det för övrigt för beskattningsprinciper som avses? Dämpningsregeln, som Gunnar Andrén var inne på, är ju kvittot på att teorin inte håller, för att inte tala om alla dessa sänkningar av skattesatsen. Skatt efter bärkraft – det finns ju inga hänsyn till hushållsinkomsten i teorin bakom fastighetsskatten. Det är en rad ad hoc-regler, fru talman, som visar det här.
Likformighetsprincipen: Hur kan man ha en likformighetsprincip när intäkten är fiktiv? Den är icke-monetär. Jag tycker att varenda villaägare och sommarstugeägare skulle få veta hur principlösa tankarna är bakom Socialdemokraternas fastighetsskatt.
Neutralitetsprincipen: Den ska vara handlingsneutral. Men folk flyttar ju. Det är inte handlingsneutralt.
Likviditetsprincipen: Det är orealiserade tillgångar. Om man inte har pengar på fickan så finns ju inte de att beskatta.
Dessutom hotas äganderätten, och det gör att hela fastighetsskatten har blivit en otrygghetsskatt baserad på en otrygghetsprincip. Fastighetsskatten är illegitim och principlös. Om inte ens detta kan få finansministern att vakna till och vilja debattera i sak vet jag inte hur riksdagen och interpellationsdebatterna ska fungera. Finansministern var inne på en stabil skattebas, och vi läste om detta i Svenska Dagbladet. Jag återkommer till det här, om det är den typen av motiv man ska ha bakom beskattningen.

Anf. 6 GUNNAR ANDRÉN (fp):
Fru talman! Det var intressant att lyssna på finansministern. Det är det alltid. Finansministern efterlyste vad en eventuell ny regering kan komma att föreslå. Det är en intressant fråga. Jag tror säkert att det kommer att bli förändringar till det bättre. Eftersom statsrådet förväntar sig att bli omvald som finansminister eller någonting annat tror jag att svenska folket skulle vara mycket intresserat av att få reda på vilka förslag den regering som statsrådet Nuder själv sitter i lämnar förslag på. Det är ju det som är verkligt intressant. Vad blir det för förslag?
Sedan, fru talman, måste jag ändå komma in på frågan om vilka frågor som statsrådet svarar på eller inte. De senaste två dagarna har jag i den här kammaren bara hört statsrådet svara på en fråga, och det var den om platt skatt. Den fanns det ett utförligt svar på ifrån en socialdemokratisk ledamot. Men i övrigt? Det gäller till exempel den fråga som jag ställer om vad den pensionär som heter Lennart ska spara på. Det, tycker jag, vore en intressant fråga att svara på.
Låt mig slutligen ta upp frågan om varför fastighetsskatten bryter mot förmågeprincipen, likviditetsprincipen och påverkansprincipen. Det har att göra med, statsrådet Nuder, att sättet att fastställa vad som ska beskattas enligt likformighetsprincipen – som vi kan vara överens om – har skenat iväg. Det är inte som finansministern nu försöker göra gällande. Det är väldigt viktigt, för det är en osanning att det finns enighet om taxeringsvärdet. Finansministern är jurist, och finansministern vet också att det finns andra principer. Det skulle till exempel kunna vara köpeskillingen. Då hade det enligt likformighetsprincipen varit förutsebart och påverkansbart när det gäller taxeringsvärdet och vilken fastighetsskatt man skulle betala. Det är en helt annan ordning.

Anf. 7 Finansminister PÄR NUDER (s):
Fru talman! Det är lite tråkigt att Gunnar Andrén inte har någon replik, så jag får vara lite försiktig med min vassa tunga. Jag ska ändå för protokollet återge vad en företrädare till mig i ämbetet som finansminister har sagt:
Fastighetsskatten är utformad som en objektskatt beräknad på fastighetens taxeringsvärde. Ett motiv för att ta ut fastighetsskatt har varit att denna ersätter en inkomstbeskattning av det i fastigheten nedlagda kapitalet. Fastighetsskatten för privatbostäder i form av småhus kan således ses som en skatt på implicit avkastning på eget kapital motsvarande den tidigare schablonintäkten.
Det var Anne Wibble. Som sagt, Gunnar har inte någon replik.
Vad ska den fiktiva personen i Näsby Park göra? Ett sätt är att rösta på Kristdemokraterna. Om det handlar om att bli gynnad av något förslag som finns i debatten så är det Kristdemokraternas förslag. Det skulle få förödande fördelningspolitiska, regionalpolitiska och bostadspolitiska konsekvenser, men det skulle de facto gynna de i Näsby Park med höga taxeringsvärden. Kristdemokraternas förslag bygger ju på att alla över hela landet ska betala lika mycket i någon slags ny avgift. Man ska betala lika mycket vare sig man bor i Näsby Park eller i Bergslagen. Därmed frångår kd skatteförmågeprincipen. Skatt efter bärkraft kommer inte att spela någon som helst roll i den typen av system. Men visst, Gunnar Andréns grannar kommer att gynnas. Uppmaningen till dem om de väljer mellan olika borgerliga partier är snarast att gå på den kristdemokratiska linjen.
De som bor i Bergslagen med låga taxeringsvärden ska dessutom vara med och finansiera Kristdemokraternas förslag genom att de ska få en höjd kapitalvinstskatt och ett halverat uppskovsavdrag. Det kommer förmodligen i slutändan att leda till en ökad skattebelastning för dem med de allra lägsta taxeringsvärdena, de som bor i landsbygden.
Per Landgren, ni har inte talat så mycket om ert förslag. Ni kritiserar gärna det som finns. Men en sak är säker. Jag kan lova dig, Per Landgren, att vi kommer att berätta för glesbygdens folk om hur ert förslag verkligen slår i praktiken. Det kommer att slå väldigt hårt. Men det kommer att hjälpa Gunnar Andréns grannar. Var så säker!
Vi socialdemokrater vill ha ett fastighetsskattesystem som inbringar inkomster till staten som vi kan omfördela inte minst till villaägare runtom i landet. Men vi är inte dogmatiska. Vi är beredda att pröva fastighetsskattens olika detaljer inklusive att göra den så kallade begränsningsregeln mer generös. Det är ett besked till svenska folket.

Anf. 8 PER LANDGREN (kd):
Fru talman! Jo, Socialdemokraterna med Pär Nuder i ledningen – i alla fall vad gäller skattepolitiken – är dogmatiska. Finansministern är inte ett dugg beredd att diskutera den principiella frågan. Jag interpellerar någonting, och så kommer han in på vårt förslag. Jag kan inte stå här i kammaren och interpellera mig själv och be mig själv lägga ut Kristdemokraternas förslag.
Nej, Socialdemokraterna har inget bostadspolitiskt mål längre. Nu handlar det om en osolidarisk beskattning som leder till segregering längs våra kuster och runt våra storstäder. Det är människor med feta plånböcker som ska kunna bo där. Det är de som ska kunna ha ett sommarboende. De tränger bort de fast boende. Så har det varit i många år, och det hjälper inte med de här lindringsreglerna som bara är ett bevis på att det är feltänkt från början. Det är bara människor med feta plånböcker som ska kunna behålla sina sommarstugor. Det är den solidariteten som Socialdemokraterna har. Det är det svenska folket ska få reda på. Då tror jag att folk i glesbygden också kan känna en solidaritet när det gäller den cyniska beskattningen och den cyniska principen bakom.
Vi hörde hur finansministern talade om en stabil skattebas. Så står det i Svenska Dagbladet i intervjun, om det är rätt. Vad är det för typ av argumentering? Det är en form av statsutilitarism, man skulle kunna säga en fiskal utilitarism. Det är nyttan som avgör. Huvudsaken är att pengarna kommer in till statskassan. Sedan spelar det ingen roll hur det drabbar människor därute i landet. Det är osolidariskt, och det ska vi tala om för skattebetalarna. Det har varit så alltför länge. Jag blir mäkta upprörd över den här typen av argumentering. Det är aldrig någon principiell argumentering. Det hänvisas till seminarierum, och man gömmer sig bakom borgerliga auktoriteter. Det är en ekonomism som är svårtolererbar.

Överläggningen var härmed avslutad.

2006-02-03

Genetisk lagstiftning hotar människovärdet

Med anledning av regeringens förslag om ny lagstiftning om Genetisk integritet skrev jag följande artíkel igår i tidningen Dagen.


Den socialdemokratiska regeringen har nyligen lagt en omfattande proposition om genetisk integritet på riksdagens bord. Ömsom vin, ömsom vatten, skulle ett sammanfattande omdöme kunna vara. Lagförslaget är ett led i ratificeringen av Europarådets bioetikkonvention som fokuserar de mänskliga rättigheterna på områden som biologi, medicin och därmed också biomedicin.
Det positiva med lagförslaget är nu att bioetikkonventionen ska göras giltig – ratificeras – i Sverige genom lagstiftning. Det negativa är att den socialdemokratiska regeringen väljer att på viktiga punkter lagstifta mot konventionen, trots att den svenska regeringen varit med och utarbetat konventionstexten och därmed har en folkrättslig förpliktelse att ratificera den i sin helhet.
Det positiva med förslaget är att vi får en samlad lag för genetiska undersökningar. Nu kommer lagen att kräva tillstånd av Socialstyrelsen för att få genomföra en genetisk undersökning och det får inte ske utan skriftligt samtycke. Ingen ska olovligen få skaffa sig tillgång till genetisk information om någon annan.
Varje människa har vidare rätt att få vara ovetande om sina anlag, och då ska inte arbetsgivare eller försäkringsbolag ha fri tillgång till sådan kunskap.
Det mest bekymmersamma med lagförslaget är emellertid att regeringen inte tar till sig den helhetssyn på etik, människan och hennes rättigheter som finns i Europarådets konventioner, och som brukar benämnas naturrätten. För regeringen tycks inte denna människans "inneboende värdighet" gälla alls i livets början. Där är det i stället ett slags nyttoetik som gäller.
De föreslagna lagbestämmelserna om genetisk diagnostik på konstbefruktade embryon öppnar för än mer diagnostik och bortsortering av livsdugliga embryon.
Uppfattningen att alla människor har samma absoluta och okränkbara värde är djupt förankrad i vårt land och i stora delar av världen. Detta värde har vi i egenskap av att vara människa. Vi värderar inte efter ras, kön, ålder, status eller sexuell läggning.
Ökade möjligheter att tidigt diagnostisera sjukdomsanlag leder ofrånkomligen till etiska problem och får som konsekvens att vi värderar varandra olika. Om vi konsekvent aborterar foster med anlag för ett visst funktionshinder, hur betraktas då de som redan lever i samhället med just den sjukdom eller det funktionshinder, som nu är en abortindikation i fosterdiagnostiken?
Vid fosterdiagnostik resulterar diagnosen ofta i abort och vid genetisk diagnostik på konstbefruktade embryon möts diagnosen med ett bortsorterande. Detta sker i kontrast mot all annan verksamhet vid våra sjukhus.
Ett nytt vårdparadigm tycks inta delar av sjukvården, där "vård" kan komma att betyda eliminering av den sjuka individen. Då har vi fört in en allvarlig och kontraproduktiv praxis i sjukvården, som är ett tydligt avsteg från den människovärdesprincip de flesta av oss vill värna. Denna praxis utgör ett hot såväl mot människan i hennes tidigaste stadium som mot den svaga och sjuka vuxna människan.
Det är en praxis som av framträdande bioetiker kallats för mikroeugenik, det vill säga ett slags "rasförädling" på mikronivå. Med denna utsorterande inriktning blir den lovande och fascinerande gentekniska kunskapsrevolutionen ett hot mot människovärdet. Grundläggande värden får stå tillbaka.
Min senaste erfarenhet från den statliga utredningen Genetisk integritet, som ligger till grund för den debatterade propositionen, och det politiska arbetet med frågor om exempelvis embryonala stamceller, kloning och utsorterande fosterdiagnostik, är att regeringspartiet inte har någon etisk kompass. Även andra partier har tydliga problem med att redovisa en enhetlig etisk grundsyn och konsekvent tillämpa FN:s människosyn och rättighetsdeklaration.
Allt mer nyttoetik smyger sig in i utredningar, propositioner och lagtexter trots att vi genom de nämnda internationella deklarationerna och konventionerna står i ett naturrättsligt sammanhang, där alla medlemmar i den "mänskliga familjen" har samma människovärde. Men värdet måste också nivåbestämmas. Det kan ju vara högt som lågt. Enligt FN har människan ett inneboende värde, som är okränkbart och som ger oss och motiverar mänskliga fri- och rättigheter.
När Sverige nu steg för steg ratificerar "Europarådets konvention om mänskliga rättigheter och biomedicin" (Oviedokonventionen) får den socialdemokratiska regeringen problem. I arbetet med att ta fram konventionen har regeringen ställt sig bakom dessa naturrättsliga principer, men när det kommer till svensk lagstiftning är det annat som styr.
Den nämnda konventionen definierar nu inte begreppet ’människa’ (human being) närmare, men i en förklarande kommentar, Explanatory Report, av Europarådet sägs det som tidigare varit självklart även i Sverige "enligt allmänt vedertagna principer" att "människans värdighet och identitet måste visas respekt redan från den tidpunkt när livet börjar." Konventionen utgår således ifrån en människosyn där människan inte har något förmänskligt stadium utan hennes mänsklighet och människovärde följer hela hennes existens.
Mot bakgrund av argumenteringen ovan borde " Europarådets konvention om mänskliga rättigheter och biomedicin" ratificeras i sin helhet. Med regeringens förslag är inte längre själva handlingen eller handlingarnas karaktär avgörande för att bedöma rätt och fel. Att skapa, forska på och selektera bort mänskligt liv – inte sjukdomsanlag - rättfärdigas och ansvaret läggs över på de enskilda föräldrarna. I vilka andra lagstiftningssammanhang får ändamålen helga medlen på detta sätt?