Landgren i politiken

Med övertygelsen om att alla politiska beslut och all lagstiftning ytterst går tillbaka på etik och människosyn vill jag kommentera en del av det som händer i politikens Sverige och - något mer sällan - övriga världen. Min utgångspunkt är kristdemokratisk politisk filosofi. Vill även kommentera aktuell litteratur, som är viktig i mitt politiska arbete.

Min bilder
Namn:
Plats: Göteborg, Sverige, Sweden

2005-11-23

Fiskal utilitarism

Under dagens ekonomisk-politiska debatt i Riksdagens kammare myntade jag (?) begreppet "fiskal utilitarism". Vet inte om det har använts förut. Jag bifogar mitt tal, för den som vill veta vad jag avser med detta.

Herr Talman!

Visst, det är för sent att för 2006 ta några nya grepp om de svenska skatterna – men det ges å andra sidan alldeles för få möjligheter att ägna sig åt det svenska skattesystemet på ett mer principiellt plan. Jag skulle inte hävda att kristdemokraternas egen skattepolitik i alla delar uppfyller och tillfredsställer de principer som jag i mitt anförande nu vill föra fram. Men vi har en klar ambition och vi vill vara självkritiska och ha en strävan att kunna stå för ett skattesystem i Sverige som är etiskt och skatterättsligt legitimt.

Jag har suttit i skatteutskottet sedan 2002 och därför arbetat en hel del med svenska skatter och de myndigheter som utskottet har beredningsansvaret för. Låt mig nu summera. Jag har inom politiken också arbetat med moralfilosofi och etik och en del av de intressanta och livsavgörande frågeställningar som dessa begrepp innefattar.

Debattörer som jag flera gånger fått möta inom medicinsk etik tillhör den utilitaristiska skolan. En utilitarist, ser till konsekvenserna och inte till handlingarna, som leder till konsekvenserna. Utilitaristen vill maximera nyttan, för så många som möjligt. Den etiska tradition jag ansluter mig till ser till handlingarnas karaktär och hävdar att varje människa är ett mål i sig. En kränkning av en enskild person är moraliskt felaktig oavsett hur mycket nytta det kan tänkas ge andra människor.

Det kan tyckas underligt att tala om utilitarismen i en debatt i riksdagen om skatter – men det finns ett syfte med det. Socialdemokraterna, som regerat Sverige nästan obrutet i 70 års tid, tycks nämligen ha en syn på skatter som inte skiljer sig från utilitaristens syn på etik. Det främsta målet är att få in skattemedel. Hur detta går till är inte lika viktigt. Målet är viktigare än medlen.

Människorna som betalar skatt betraktas som ett kollektiv, en massa som man blir solidarisk med först efter att skatterna samlats in och bidrag ska betalas ut. Det finns solidaritet i socialdemokratin, men den ser bara till målet. Vägen dit är inte lika viktig. Detta tvingar långt fler in i bidragsberoende än vad som är nödvändigt.

Hushållsekonomierna för låginkomsttagare skulle inte riktigt gå ihop om inte bostadsbidrag eller barnbidrag fanns. Men det som är verkligt stötande är att låginkomsttagarna betalar in sina egna bidrag i form av skatter. Inte sällan flera gånger om.

Detta strider förstås mot de allra innersta av Kristdemokraternas värderingar. För det första strider de höga inkomstskatterna mot vår syn på människovärdet. Varje människa har grundläggande rättighet att förverkliga sina egna idéer och livsprojekt. När så stora delar av hennes inkomster tas ifrån henne hindras dessa fri- och rättigheter på ett avgörande sätt. Medborgarens val blir inte fritt.

För det andra strider dessa höga inkomstskatter för framförallt låginkomsttagare och bidragssystemen mot principen om subsidiaritet. Enligt subsidiaritetsprincipen ska så många beslut som möjligt fattas på lägsta tänkbara nivå som är effektiv. Om beslut ska flyttas upp måste det finnas mycket starka skäl för det. När Pär Nuder tar så stora delar av inkomsttagarnas inkomster och ger tillbaka delar av dem i form av bidrag enligt principer som han och hans regeringskollegor noga utformat avvisar han och hans parti indirekt subsidiaritetsprincipen. Denna princip kräver ekonomiskt självstyre

Hur motiverar då finansministern sitt agerande? Hur motiverar skatteutskottets ordförande sitt? Jo, det är här utilitarismen kommer in. Jag vill kalla det för fiskal utilitarism. Pär Nuder ser först och främst till statsfinanserna men medlen är inte lika viktiga. Statsfinanserna måste säkras till varje pris och folk ska bete sig som socialdemokraterna vill för att kunna få bidrag – då maximeras statsnyttan. Till på köpet lyckas de skapa ett intryck hos stora grupper att det är andras skatter som betalar bidragen och välfärden för just dem. Ja har sett det vad gäller arvsskatten, förmögenhetsskatten, fastighetsskatten, inkomstskatterna, pomperipossa effekter inom företagsbeskattningen etc.

Vi Kristdemokrater vänder oss alltså mot utilitarismen inom ekonomin och skatteområdet. Ingen ska behöva betala skatt på sin arbetsinkomst, sitt boende eller sitt företagande som berövar dem grundläggande fri- och rättigheter. De höga inkomstskatterna, fastighetsskatten, fåmansbolagsreglerna och den godtyckliga förmögenhetsskatten är några av de tydligaste exemplen på skatter som motiveras av den fiskala utilitarismen. Etiken och hävdvunna skatterättsliga principer som socialdemokraterna numera övergett är ju till för att förhindra fiskala övergrepp. De är likviditetsprincipen, skatteförmågeprincipen, neutralitetsprincipen och minsta offerprincipen för att nämna några.

Kristdemokraterna är ett parti som vill säkerställa att staten och kommunerna har resurser för att uppfylla de åtaganden som vi tillsammans anser utgör det gemensamma bästa. Detta är viktigt. Men vi tror att en ansvarsfull offentlig sektor måste kombineras med en etiskt legitim skattepolitik. Socialdemokraterna har blivit ett parti som endast har målet för ögonen, och detta till priset för hur medlen drabbar enskilda, barnfamiljer, äldre och företagare, som får sin tillvaro förstörd av hur skatterna tas in till statskassan.

Med en annan regering skulle vi få till stånd en annan utveckling i Sverige. Kanske skulle också socialdemokratiska arbetarpartiet kunna vinna insikten om att skattepolitiken också kräver en bättre etik om man under opposition fick analysera de skatter man nu låter svenska folket dras med.

2005-11-22

Bodström och könsneutral äktenskapsbalk

Den 10 november presenterade justitieminister Thomas Bodström, tillsammans med företrädare för v och mp, på GP-debatt ytterligare steg mot en könsneutral äktenskapslag. (Följande inlägg är mitt svar i GP den 21 november.) För det första påstod de att den tillsatta utredningen är till för att ”utreda hur en sådan lagstiftning ska utformas.” Men så lät det minsann inte den 27 januari i år när regeringen fattade beslutet om utredning. I regeringens direktiv står det att ”Utredaren skall ta ställning till om par av samma kön bör kunna ingå äktenskap. Utredaren skall göra en grundlig analys av frågan och redovisa samtliga skäl som talar för och emot detta.” Nu undergräver Bodström sin egen utredare. Justitieministern visar att saklig analys och argumentering egentligen inte spelar någon roll för honom. Vad är utredare, referensgrupper, remissomgång till för? För Bodström tycks det bara vara ett politiskt spel! Ministern visar en maktens arrogans, som förskräcker

Dessutom visar Bodström att han inte är någon vän av samvetsfrihet. Enligt planerna ska en borgerlig vigselförrättare inte kunna neka till att vara partnerskapsförrättare och i förlängningen en präst inte kunna neka till att viga homosexuella par. Strömlinjeformning i viktiga etiska frågor är maktens lösning.

Grunden för deras förslag sägs vara att ”alla människor har lika värde” och att ”alla människor ska därför ha lika rättigheter”. Men Bodström tycks inte begripa vad han själv skriver. Alla människor har samma unika och okränkbara värde, absolut. Men detta leder inte till att det är en mänsklig rättighet att kalla alla olika samlevnadsformer för ”äktenskap”. Det finns andra gränser i nuvarande äktenskapslagstiftning, som också är fullt försvarbara. Ingen får gifta sig med mer än en person. Ingen vuxen får gifta sig med ett barn. Två människor har inte rätt att ingå äktenskap, om de är nära blodsförvanter. Dessa gränser är objektivt försvarbara. Den heterosexuella tvåsamheten är unik. Det motiverar en egen beteckning och ett eget lagrum. Det är inte diskriminering att olika samlevnadsförhållanden i lag regleras olika. De är ju inte samma slags förhållanden. Det är för övrigt politiskt fullt legitimt att vilja stärka incitamenten till traditionella familjebildningar, om man tror att det är viktigt för barnens bästa och för ett gott samhälle. Berättigade krav på trygghet i andra former av samlevnad bör lösas på juridisk väg utan att manipulera äktenskapet.

2005-11-14

Nuder har fel om fastighetsskatten

Nuder ger felaktig info om fastighetsskatteregler. Finansministern har gett ett i sak felaktigt svar på en fråga om han anser att reglerna bör ändras när det gäller att gamla stugor och hus rivs av skatteskäl, när man ska bygga om eller till. Till svar har jag egendomligt nog fått veta att nuvarande regler är välmotiverade eftersom: "Om ett äldre småhus byggs om eller byggs till innebär reglerna att huset återigen kan komma att betraktas som nybyggt eller nästan nybyggt och därigenom komma att omfattas av reglerna om hel och halv fastighetsskattebefrielse."
Finansministern visar med detta svar att han är oinformerad om de lagar och den rättstillämpning han har ansvar för. Idag har jag lämnat in en interpellation till finansminister Pär Nuder i ärendet.

- För tre veckor sedan skrev jag en fråga till Pär Nuder om en familj i Näsby park som råkat illa ut på grund av att man missförstått fastighetsskatten. Nu vet vi att även Pär Nuder har missförstått. Familjen byggde för några år sedan ett större hus på en tomt. Tidigare hade en
stuga på 60 kvm legat där. Familjen valde att behålla stommen i stugan och bygga till så att huset blev totalt 330 kvm. Vad man inte räknade med var att - i och med att inte hela den gamla stugan revs utan renoverades för dyra pengar - så blev man av med fastighetsskattebefrielsen de första fem åren, vilket alla nybyggda villor normalt får. Skattesmällen jämfört med total rivning av den gamla stugan blev inte mindre än 330 000 kronor!

- Min fråga tog sin utgångspunkt i att något måste vara fel när lagstiftningen gör att gamla hus rivs av skatteskäl. Finansministern svarade att reglerna är välmotiverade, men förutsatte då att om- och tillbyggda hus kan få ta del av fastighetsskattebefrielsen. Det svar jag fick var förvirrat och felaktigt. Nuder hävdar att man visst kan få ta del av fastighetsskattebefrielse vid om- och tillbyggnad. Men svaret är felaktigt, vilket bekräftats av experter.

- Det bestående intrycket är att Pär Nuder och hans tjänstemän inte behärskar rättsläget. Det är allvarligt i sig. Men det är också illa att Pär Nuder i sin roll som minister förmedlar felaktig information, eftersom det i värsta fall kan få fler att misstolka lagen på samma vis som Pär Nuder, för att sedan åka på skattesmällar likt familjen i Näsby park.

Pär Nuders svar bifogas i sin helhet. Svar på fråga 2005/06:206 av Per Landgren (kd) Fastighetsskatt och värdeår

Per Landgren har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att ur
nationalekonomisk och miljömässig synvinkel ändra nuvarande lagstiftning för småhus respektive hyreshus om befrielse och halvering av den statliga fastighetsskatten.

Bakgrunden till Per Landgrens fråga är följande. För småhus gäller att
sedan huset uppförts utgår ingen fastighetsskatt de första fem åren och
endast halv fastighetsskatt under de därpå följande fem åren. Om ett
äldre småhus byggs om eller byggs till innebär reglerna att huset återigen kan komma att betraktas som nybyggt eller nästan nybyggt och därigenom komma att omfattas av reglerna om hel och halv fastighetsskattebefrielse. Reglerna om detta är kopplade till husets värdeår varmed avses dess nybyggnadsår om inte ombyggnad eller tillbyggnad skett. I så fall skall värdeåret jämkas. Värdeåret ger uttryck för byggnadens återstående ekonomiska livslängd.

Precis som Per Landgren påpekar innebär gällande rätt att den som river
ett småhus och bygger ett nytt kan komma i ett annat läge än den som
bygger till eller bygger om ett befintligt småhus. Enligt min uppfattning
är denna skillnad välmotiverad. Ett nybyggt småhus kan antas ha en längre återstående ekonomisk livslängd än ett äldre om- eller tillbyggt småhus. Jag är inte beredd att nu föreslå några ändringar av regelverket kring fastighetstaxering och fastighetsskatt. Det är emellertid viktigt att informationen om dessa regler är tydlig.

Stockholm den 26 oktober 2005
Pär Nuder