Landgren i politiken

Med övertygelsen om att alla politiska beslut och all lagstiftning ytterst går tillbaka på etik och människosyn vill jag kommentera en del av det som händer i politikens Sverige och - något mer sällan - övriga världen. Min utgångspunkt är kristdemokratisk politisk filosofi. Vill även kommentera aktuell litteratur, som är viktig i mitt politiska arbete.

Min bilder
Namn:
Plats: Göteborg, Sverige, Sweden

2005-10-30

Orättvisor med fastighetsskatten

Det är inte nog med alla nya taxeringsvärden och kraftiga fastighetsskattehöjningar i och med dem. Fastighetsbeskattningen innehåller andra slags orättvisor också.

Under de första fem åren utgår ingen fastighetsskatt för nybyggda småhus och hyreshus. För de därpå följande fem åren utgår halv fastighetsskatt. Vid om- eller tillbyggnation av hyreshus kan dock tioårig skattelindring erhållas för befintliga hyreshus, när kostnaden överstiger 70 procent av nybyggnads-kostnaden. Detta innebär att redan existerande hyreshus, efter renovering till nyskick, kan betraktas som nybyggda. Motsvarande regel saknas för småhus. Behåller man vid en renovering mer än grunden av småhuset, får man betala full fastighetsskatt oavsett vilka kostnader som har lagts ned.

I ett uppmärksammat fall i Dagens Nyheter kunde man på söndagen den 16 oktober läsa om hur en familj byggt ett hus i Näsbypark i Stockholm. Familjen valde att behålla stommen av en mindre stuga från 1930-talet (60 m2), som anslöts till ett nytt på hus 270 m2. De räknade med att vara befriade från fastighetsskatt under fem år och ha halv fastighetsskatt under följande fem år, men efter besked från Skatteverket visade sig familjens kostnad för fastighetsskatten under de tio åren bli 345 000 kronor dyrare än beräknat.

Familjen hade inte tagit till sig de snåriga reglerna för befrielse från fastighetsskatt, som skiljer sig åt vid renovering av småhus respektive hyreshus. De fick full fastighetsskatt från första dagen istället för befrielse och ångrar nu att de inte rev hela sommarstugan. Hade det varit fråga om ett hyreshus, skulle familjens kalkyl ha varit korrekt, de hade fått befrielse från fastighetsskatten i fem år och halv befrielse i ytterligare fem år.

Nu ställde jag en frågan i fredags för en vecka sedan om vilka åtgärder finansministern avser vidta för att ur nationalekonomisk och miljömässig synvinkel ändra nuvarande lagstiftning för småhus respektive hyreshus om befrielse och halvering av den statliga fastighetsskatten.

Svaret jag fick var mycket avslöjande. Finansministern känner inte till rättsläget, vilket betyder att han har tjänstemän som inte håller honom informerad. Och är man oinformerad ser man heller ingen anledning till att föreslå en lagändring. Enligt planerna ska det stå något om detta i morgondagens DN. Min förhoppning är att DN slår på stort. Jag återkommer.

2005-10-09

DN, Tännsjö och dödshjälp

Den 23 september skrev Torbjörn Tännsjö på Dagens Nyheters debattsida igen om dödshjälp Relativt ostört får han föra ut sina demoraliserande slutsatser utifrån sin politiska filosofi utilitarismen. Skickade in ett svar, men det publicerades inte. Har svårt att det journalistiskt rimliga och ansvarsfulla i att låta dylika inlägg få vara obesvarade. Väljer därför att lägga ut det här.

Det av DN refuserade svaret:

Det kan vara frestande att bara betrakta Torbjörn Tännsjö som en något udda och medvetet provokativ filosof. Att han vill ha uppmärksamhet och därför intar ett antal extrema ståndpunkter. Men, det vore ett stort misstag. Tännsjö vill långt mer än så. Han är ett slags heltidsanställd akademisk politiker, som vid sidan av partipolitik nyttjar sin skattefinansierade plattform för etisk och politisk opinionsbildning. Hans åsikter spretar inte. Han har en genomtänkt politisk filosofi. Det är en moralfilosofi, som täcker både etik och politik: utilitarismen, nyttofilosofin.

Torbjörn Tännsjö arbetar för ett paradigmskifte. Inte bara inom sjukvården utan i hela vårt samhälle. För honom handlar inte etik om att moraliskt bedöma människors handlingar och deras avsikter. För honom handlar etik om att kalkylera tänkbara konsekvenser. Men Tännsjö intar också en särskild utilitaristisk hållning, nämligen den hedonistiska. För honom är en handling moraliskt riktig och tvingande, om den sammantaget bidrar till att maximera njutning för alla kännande varelser. Lägg märke till att det i denna moralfilosofi inte finns någon särställning för människan bland alla levande varelser. För honom finns inget specifikt människovärde och inga handlingar eller avsikter, som är onda eller goda i sig. Ett mord, en terrorhandling, en våldtäkt, barnmisshandel etc. är inte moraliskt felaktiga handlingar i sig. Nej, hans moraliska bedömning koncentrerar sig på de sammantagna konsekvenserna. Tännsjö vill ersätta principen om det okränkbara människovärdet och våra grundlgasfästa mänskliga fri- och rättigheter med den hedonistiska utilitarismen.

Det borde alltså inte förvåna någon att Tännsjö vill införa dödshjälp i sjukvården. Om någon, likt Tännsjö, förnekar människovärdets okränkbarhet och samtidigt vill minimera lidande inom sjukvården, då är det fullt logiskt att verka för en lagstiftning, som innebär att lidande ska kunna lindras genom att läkare tar livet av den som lider. Den som lider elimineras och det sammanlagda välbefinnandet ökar. Dödshjälp förbättrar naturligtvis inte någon vård. Dödshjälp är inte ens att till slut ge upp för den övermäktiga sjukdomen. Dödshjälp är att döda.

En lagstiftning som tillåter ett institutionaliserat dödande vid våra sjukhus vore förödande för det ethos och för de värden, som bär upp sjukvården. Det vore dessutom förödande för tilliten till sjukvården och läkarkåren. Att tillåta dödande inom sjukvården vore att bryta upp den värdegrund verklig sjukvård vilar på. Varför skulle inte dödshjälp dessutom utvidgas till kroniskt sjuka, psykiskt sjuka, allvarligt handikappade och/eller fullt beslutskapabla men som helt enkelt bara ”känner sig färdiga med sina liv”? Och varför måste det enligt utilitarismen krävas samtycke? Om nu i en nyttokalkyl konsekvenserna skulle kunna bli att lidande minimeras och njutning maximeras även i fall där samtycke inte kan fås eller inte ens bedöms vara nödvändiga, då borde ju dödshjälp vara moraliskt tvingande även där? Vilket förtroende skulle sjukvården få om dödande ingår i ”vårdkonceptet”?

Nej, lidande måste mötas med bot och lindring, kärlek och omvårdnad. Sjukvården ska aktivt verka för att rädda liv, bota sjukdomar och lindra smärta. Det är att att stå upp för den etik och människosyn, som faktiskt gett upphov till den sjukvård vi nu har. Att verka för motsatsen vore att ge upp för anti-värden som död, sjukdom och lidande. Vad sjukvård och patienter behöver idag är injektioner av motivation, kärlek och omtanke. Inte injektioner som dödar.