Landgren i politiken

Med övertygelsen om att alla politiska beslut och all lagstiftning ytterst går tillbaka på etik och människosyn vill jag kommentera en del av det som händer i politikens Sverige och - något mer sällan - övriga världen. Min utgångspunkt är kristdemokratisk politisk filosofi. Vill även kommentera aktuell litteratur, som är viktig i mitt politiska arbete.

Min bilder
Namn:
Plats: Göteborg, Sverige, Sweden

2005-03-31

Terri Schiavo och dödshjälp

Ord står mot ord. Maken säger att hon inte vill leva men föräldrar och syskon säger att hon vill! Terri Schindler Schiavo fick vid 26 års ålder år 1990 ett hjärtstillestånd. Under fem minuter fick hon inte syre till sin hjärna, vilket ledde till allvarliga hjärnskador. Hennes man Michael har sedan i maj 1998 rättsligen drivit kravet att Terri inte längre ska sondmatas. Han vill att Terri ska dö, men hennes föräldrar och syskon vill att Terri ska leva. Fallet Terri Schiavo sägs dela USA i två läger.

I svenska medier beskrivs fallet som att Terri är i ett sk. vegetativt tillstånd. Hon skulle således inte vara vid medvetande och inte kunna ge uttryck för några känslor eller någon vilja. Hennes man hävdar också att hon tidigare sagt att hon inte vill leva under sådana omständigheter. Men det märkliga är att föräldrar, syskon och sjukvårdspersonal hävdar att så inte är fallet. Terri är inte hjärndöd. Hon är inte i ett "permanent vegetativt tillstånd". Hon har svåra hjärnskador, men är kontaktbar, kan svälja och kan följa händelser med blicken. Terri behöver avancerad vård och terapi.

Flera omständigheter lyser med sin frånvaro, när svenska medier rapporterar om fallet. År 1992 vann Terris make ett rättsfall att Terri hade felbehandlats, vilket skulle ha lett till hjärtstilleståndet. Domen innebar att maken fick mer än 1 miljon dollar; 300 000$ direkt till honom för förlusten och över 700 000$ för vård och behandling av Terri. Trots löften om motsatsen har däremot enligt föräldrarna maken inte använt pengarna till någon terapi åt Terri. Progressiv neurologisk terapi hade rekommenderats av medicinsk expertis, men i stället har vårdpengarna använts till rättegångskostnaderna för att avsluta hennes liv.

Sedan juli 1993 har Terris föräldrar ifrågasatt och rättsligen överklagat att maken Michael är god man för Terri. Först efter att rättsfallet om felbehandlingen av Terri, började nämligen maken Michael hävda att Terri, när hon var frisk, skulle ha sagt att hon inte ville leva under sådana omständigheter, som hon nu lever under. Maken Michael lever dessutom sedan 1995 med en ny kvinna och har två barn med henne. Föräldrarna har dessutom erbjudit sig att ta hand om Terri på egen bekostnad, men får inte. Sedan den 18 mars har Terri blivit av med sin sondmatning. Anhöriga förhindras att ge henne vatten och flytande föda. Hur är det möjligt att detta kan hända i USA? Hur kan maken, som lever i ett nytt förhållande och som kontrollerar en stor summa pengar för hennes behandling, fortfarande tillåtas vara god man? Är det inte rimligt att ifrågasätta att maken verkligen företräder Terris intressen? Ligger det i hans intresse att sondmatningen upphör? Ligger det i hans intresse att pengarna inte tar slut?

Det finns säkert mycket mer att säga om Terri Schiavo, hennes make och föräldrar och deras olika viljor och bevekelsegrunder, men en sak är säker: hennes fall lämpar sig inte som exempel för eller emot dödshjälp. Terri Schiavo borde ha fått avancerad neurologisk terapi omedelbart efter hennes tragiska hjärtstillestånd. Hennes föräldrar borde ha fått träda in som god man. Meningslös livsuppehållande behandling ska inte förekomma. Men i Terris fall har inte ens relevant terapi fått en riktig chans. Att kräva dödshjälp i detta fall tycks mig cyniskt och oinformerat. Medias bevakning, som t ex Britt-Marie Mattsons artikel i GP den 30 mars, är sanslöst missvisande. Svenska sekulariserade journalister målar upp en bild av fanatiska "högerkristna", som bara vill förlänga döendet in absurdum. Och bröderna Bush sägs ha gjort en privat tragedi till en politisk fråga. Tänk om bilden av USA vore så barnsligt enkel! Tänk om det vore hela sanningen! Och vem inser inte att frågor om död och liv, som jag speglat ovan, har med politik att göra? Den läsare som har den minsta erfarenhet av livet och av USA inser nog efter en liten stund att frågan om Terri Schiavo och dödshjälp är lite mer komplicerad än så och att högre värden står på spel, inte väljares tillfälliga gunst ett halvår efter presidentvalet. Visst finns det gapiga demonstranter för livet, likaväl som det finns amoraliska livsnjutare för dödshjälp. Men låt för allt i världen inte de ytliga och farliga extremisterna få dominera i nyhetsspeglingen av USA. Förväntar mig mer av Mattsson och hennes kolleger i Sverige. Som väl är, är ju även amerikanska medier lätt tillgängliga via nätet.

2005-03-18

Demker-Bjereld om värden

Frigörelsen under 60-talet gick för långt! Samtidigt som människor gavs frihet och möjlighet att utvecklas och växa, ifrågasattes "kollektiva normer över huvud taget". Den "frigörande individualiseringen från 1968 [har] perverterats och övergått till en jagifiering" menar statsvetarna Ulf Bjereld och Marie Demker på debattsidan i Dagens DN. USA´s nederlag i Vietnam beskrivs som den svenska vänsterns "kanske största stund". "Solidaritet, jämlikhet och universalism" pekas ut som de värden 1968 stod för. När dessa "kollektiva värden" inte "formar och kanaliserar egenintresset blir egenintressets inriktning destruktivt för kollektivet och i förlängningen också för individen" menar Demker och Bjereld och hänvisar bl a till sin gemensamma nyligen utkomna bok I vattumannens tid? En bok om 1968 års uppror och dess betydelse idag.

Artikeln - säkert även boken - är intressant. Är emellertid övertygad om att såväl höger som vänster - sedan detta olyckliga snitt i politiken infördes efter var kontrahenterna satt i den franska nationalförsamlingen - regelbundet hemfaller åt ren machiavelliansk maktpolitik, så för min del går det mycket väl att kritisera USA för missgreppen i Vietnam - vilket jag också gjorde under 70-talet - samtidigt som jag hyser förståelse för dominoteorin och vikten av att stoppa den kommunistiska varianten av världsimperialism. Snittet vänster - höger är inte adekvat. Såväl hos vänster som höger är snarare fråga om värden eller värdenihilism, vilket egentligen Bjerelds och Demkers artikel och kanske bok implicerar.

En fråga jag ställer mig är dock vad författarna verkligen avser med "kollektiva värden" och det uppenbarligen för dem synonyma begreppet "kollektiva normer". Hur motiveras dessa? Förmodligen avses att värdena i sig är normerande, och möjligtvis innehåller den nämnda boken en utförlig och spännande motivering till detta. Eftersom "universalism" är ett av dessa värden torde det också innebära för de båda att "solidaritet" och "jämlikhet" s a s görs universellt giltiga genom detta att "universalism" anges som ett kollektivt värde. "Universalism" torde då också innebära att bestämningen "kollektiva" innebär "allmängiltiga" och gäller alla människor. Om så, är motiveringen knappast tillfyllest. Frågan inställer sig också om de gäller i alla tider och alla sammanhang? Om så, är det inte mycket Hegel i dessa värden, vilket i alla fall gläder en kristdemokrat. Är dock inte säker på att de i artikeln nämnda värdena verkligen är så precisa som krävs för att kvalificera som allmängiltiga värden. Enligt min förståelse av den värderealistiska moralfilosofiska traditionen sedan dekalogen och Aristoteles är allmängiltiga värden giltiga grundläggande värden för alla människor i alla kulturer och alla tider. Att de är grundläggande innebär att de följer av människans natur och är värden i sig. De motiveras inte av andra värden. De är inte instrumentella utan grundläggande och motiverar i sig till handling i enlighet med samma värden. Solidaritet skulle kunna kvalificera sig som ett dylikt värde, men inkluderas förmodligen bättre av det mer övergipande 'kärlek'. Jämlikhet torde vara mer ett resultat av att vi alla är människor och har lika värde. I den kristna idétraditionen har det motiverats av att vi alla är lika inför Gud, vilket också nivåbestämmer värdet. Därav det "okränkbara" människovärdet. I ett sekulariserat sammanhang har vi ju alla samma värde som människor, men ingen kan egentligen säga hur högt eller lågt det är. Jämlikhet innebär ju att alla människor har samma värde, men är detta i sig ett "kollektivt" eller allmängiltigt värde? Knappast. Rimligare är det allt att det är ett resultat av att vi alla är människor och har i grunden samma belägenhet visavi Gud - om människan, hon enligt språklig konvention, nu erkänner Honom enligt samma språks konvention, Gud eller inte - tillvaron och varandra. Universalism torde dessutom vara ett resultat av detta och inte ett värde i sig. Det finns ju även en teologisk dimension i Demkers och Bjerelds artikel och möjligtvis kan implikationer av denna dimension vad gäller människosyn och människovärde expliceras i författarnas gemensamma bok. Förhoppningsvis väcker artikeln debatt och stort gensvar, om nu inte egoismen nått för långt...

2005-03-03

Kristna fredlösa i Irak

Låt kristna flyktingar från Irak stanna i Sverige!Situationen är ohållbar för de kristna i Irak. Nyanlända flyktingar måste få stanna i Sverige. Det är det enda anständiga från Sveriges sida.

Mer än två tusen kristna assyrier-syrianer-kaldéer beräknas ha kommit till
Sverige efter Saddamregimens fall. De får regelmässigt avslag av Utlänningsnämnden - "Utlämningsnämnden" kunde man tro att nämnden heter - och hotas att tvingas tillbaka till Irak. Detta är nu helt otillständigt och en stor skam för Sverige. De kristna i Irak förföljs och diskrimineras för sin tros skull. De är fredlösa i Irak och vi måste gemensamt kräva att de som sedan kriget flytt och de som nu flyr till Sverige ska få stanna här.

I går kväll medverkade jag vid en bönestund i den kaldeiska kyrkan
Johanneskyrkan i Södertälje. Det var en sällsam upplevelse. Bönestunden hölls för den kidnappade svensk/irakiske partiledaren och kristdemokraten Minas Ibrahim al-Yousifi, som nu hotas med avrättning av islamistiska terrorister.

Av de ca 120 deltagarna ville många kristna assyrier-syrianer-kaldéer berätta hur deras folk dödas, hotas och diskrimineras i det kaotiska Irak. Bilden de gav mig var
tydlig. När inte ens shiamuslimers säkerhet kan tryggas lämnas de kristna
utan trygghet och säkerhet för sina liv.

Barn berättade hur de tvingades delta i muslimsk undervisning och
religionsutövning i skolorna. När de inte behöver delta fick de städa.
Kvinnor berättade om hur de blir fredlösa bara för att de inte går klädda
som muslimska kvinnor. Alla kvinnor löper risken att ofredas. En ung
kvinna förklarade hur en kvinna i hennes egen bekantskapskrets nyligen
hade kidnappats, våldtagits och sålts vidare som slavinna. En annan kvinna
berättade hur rätten till utbildning fråntas dem som kommer tillbaka efter
att ha flytt landet. En ung manlig läkare berättade att hans hustru
nyligen dödats när hon i egenskap av läkare försökte rädda skadade efter
ett terrorangrepp.

De kristna folken i Irak tvingas nu allt oftare att betala en särskild
skatt så länge de inte konverterar till islam. De är fredlösa i sitt
hemland. De är flyktingar och måste få stanna här i Sverige!