Landgren i politiken

Med övertygelsen om att alla politiska beslut och all lagstiftning ytterst går tillbaka på etik och människosyn vill jag kommentera en del av det som händer i politikens Sverige och - något mer sällan - övriga världen. Min utgångspunkt är kristdemokratisk politisk filosofi. Vill även kommentera aktuell litteratur, som är viktig i mitt politiska arbete.

Min bilder
Namn:
Plats: Göteborg, Sverige, Sweden

2005-02-24

Nuder ändrar sig igen!

Nuder vill slopa skatten på förmögenhet, får man läsa i dagens DN. I artikeln hänvisas till ett beslut av EG-domstolen i slutet av år 2004 om ett visst slag av kapitalförsäkringar, som ska ha föranlett Nuders åsiktsändring. Vad som åsyftas i artikeln är emellertid en lagändring Riksdagen gjorde torsdagen den 17 december förra året, som innebär att kapitalförsäkringar som uppfyller kraven och som på alla sätt liknar en pensionsförsäkring undantas från underlag för förmögenhetsbeskattning. Skillnaden mellan dessa två olika försäkringar är att kapitalförsäkringen inte är avdragsgill mot förvärvsinkomst vilket pensionsförsäkringen är. Pensionsförsäkringen blir ju sedan beskattad som inkomst när man tar ut den. Kapitalförsäkringarna som flera bolag sedan 050101 erbjuder har kommit att kallas kapitalpension och liknar pensionsförsäkringar vad gäller inlåsning och när försäkringstagaren får ta ut pengarna.

Anledningen till att försäkringsmarknaden lanserat sin nya produkt beror uteslutande på att den inte förmögenhetsbeskattas och att avkastningsskatten är lägre(27% på kapitalförsäkringar). På förmögenhetsbeskattade tillgångar betalar man både förmögenhetsskatt och reavinstskatt på tillgångarna. På försäkringskapital betalar man enbart avkastningsskatt.

Nu lämnade EG-domstolen ett förhandsavgörande beträffande ett svenskt mål som gällde en utländsk tjänstepensionsförsäkring redan den 26 juni 2003 Regeringsrätten meddelade sin dom i ärendet den 4 maj året efter. Målet gällde en kapitalförsäkring som uppfyllde alla kvalitativa villkor på en pensionsförsäkring, men som ändå enligt svensk lag inte skulle beskattas som en pensionsförsäkring.
Regeringsrätten konstaterade enligt propositionen att EG-domstolens dom innebär att det - oavsett hur frågan skall bedömas enligt den svenska inkomstskattelagstiftningen - inte är förenligt med gemenskapsrätten att förvägra en arbetsgivare omedelbart avdrag för premier till den aktuella försäkringen.

Nu finns således denna nya kapitalförsäkring, som är befriad från förmögenhetsskatt, vilket naturligtvis i snabb takt urholkar förmögenhetsskattebasen.

DN artikeln anger således felaktigt att EG-domstolen fattade beslut i höstas, vilket DN:s Johan Schück i ett telefonsamtal tar på sig. Det var Riksdagen. EG-domstolens beslut kan således knappast fungera som förevändning för Nuder att just nu ändra sig om förmögenhetsskatten. Det borde han ha gjort redan sommaren 2003. Så sent som den 26 januari avvisade finansministern på rekordkort tid (40 minuter) skatteexperterna Edin, Lodin och Hansson, som föreslog i ett helhetsförslag om företagsbeskattning att förmögenhetsskatten skulle slopas. Även tidigare har Nuder i en interpellationsdebatt med mig den 14 december förra året avvisat att hela skattesystemet skulle utredas på nytt. Nu är det emellertid aktuellt i DN.

Finansministern har det inte lätt. Han har svårt att sätta agendan och byter ofta åsikt. Ena dagen är han för förmögenhetsskatten och andra dagen är han emot. Ena dagen vill han inte utreda skattesystemet och andra dagen vill han göra det. Han känner sig tvingad att försvara den ena vänsterkonservativa åsikten efter den andra, för att sedan efter någon vecka ändra sig. Förmodligen vet han bättre än han ger uttryck för i media. Men Nuder tror uppenbarligen att han måste låta långt mer vänster i skattefrågor än han är. Förmodligen för att gå hem bland partifolket. En del menar att det ingår i positioneringen för partiledarposten. Jag vet inte. För egen del anser jag att man ska hålla sig till verkligheten och säga som det är. Är man maktpolitiker och utilitarist lagar man dock efter läge och lurar sig därigenom ofta själv att inte säga hur saker och ting ligger till. Som om inte sanningen varar längst. Vad Nuders partifolk behöver veta är att förmögenhetsskatten drabbar vanligt folk och inte de riktigt besuttna. De senare kan skatteplanera bort det mesta, som t ex genom att köpa en skogsfastighet, vilket statsministern och hans fru gjort. Förmögenhetsskatten är dessutom skadlig för hela samhällsekonomin.

Det skulle vara hedervärt om en socialdemokratisk finansminister vågade ta den pedagogiska uppgiften och säga som det faktiskt är. Nuder har tidigare skyllt på fördelningspolitik,när han sagt sig inte kunna ta bort denna skatt. Och fördelningspolitik är viktig, men vi ska inte sköta den via förmögenhetsskatten. Kanske bekymrar han sig också för vänsterns retorik. Nu ändrar han sig dock och hänvisar till beslut i EG-domstolen. Kapital placeras nu inte där den gör mest nytta, utan hamnar utomlands eller i stora fonder. Att det ska behöva ta så lång tid att göra någonting åt det!

Härstedt fabulerar

Regeringens utredare om alkoholskattefrågan Kent Härstedt har ett grumligt resonemang i gårdagens eko och Svd när han efterfrågar en alkoholskattesänkning så snart som möjligt. Regeringens utredare påstår att om en alkoholskattesänkning dröjer för länge så kommer vi till sist inte att ha ett systembolag kvar att försvara. Påståendet synes mig inte bara gripet helt ur luften. Härstedt blandar dessutom samman mål och medel i alkoholpolitiken. Paradoxalt att en statlig utredare begår detta slag av misstag. Att hasta fram en alkoholskattesänkning för att rädda systembolagets försäljningssiffror i år verkar inte klokt även om det är precis vad både Härstedt och fru Persson vill. Systembolaget är trots allt bara ett alkoholpolitiskt instrument – inte själva målet med politiken.

Den dagen riksdagen bestämmer att skatten på sprit ska sänkas i Sverige kommer efterfrågan på sprit på systembolaget att öka, och öka lavinartat om skattesänkningen blir kraftig. Härstedt påstår att om svenskar får ytterligare en sommar på sig att handla billig sprit utomlands kommer man att skapa inköpsmönster som är svåra att bryta. Därför måste skatten enligt Härstedt sänkas med 40 procent och därmed hyllpriset med ca 30 procent. Resonemanget är förstås rent nonsens. Kan hushållen lära sig eller inarbeta vanan att köpa sprit utomlands kan de naturligtvis säkert lära sig och inarbeta en vana att åter handla på Systembolaget.

Begriper inte att medel plötsligt kan bli viktigare än målet? Är det inte folkhälsan som ska värnas? Folkhälsofrågan är långt viktigare än vad Härstedt vill göra gällande och den kräver därför tid så att vi noggrant kan överväga för- och nackdelar. Att nu brådska med en alkoholskattesänkning för att rädda systembolaget är inte klokt. Systembolaget är trots allt inte målet med politiken. En kraftig skattesänkning är kontraproduktiv och en kraftig skattehöjning i våra grannländer är nog orealistisk. Återstår då gör införselreglerna.

Kristdemokraterna anser att alkoholfrågan bör lyftas till EU. Det finns enligt de fördrag som Sverige ingått möjligheter att faktiskt införa lägre införselkvoter än de som gäller idag. På senare tid har insikten ökat i övriga EU-länder för att alkohol faktiskt är en folkhälsofråga och inte enbart en närings- och jordbruksfråga. En sänkning av skatten på sprit skulle omintetgöra det opinionsarbetet helt.

2005-02-19

Perssons självmål om pensionerna

När Persson reser runt på andra sidan jordklotet passar han på att underkänna sin egen politik. Bättre framtida pensioner förutsätter bättre tillväxt. Så när Persson i Australien varnar för sämre pensioner i Sverige gör han självmål och underkänner sin egen tillväxtpolitik.

Vars och ens pension är beroende av inkomsterna under hela det yrkesverksamma livet och den allmänna inkomstutvecklingen. När statsministern således profeterar om sämre pensioner, gör han det för att han väl känner till bristerna i dagens förda politik. Dagens lama näringspolitik leder nämligen inte till tillräckligt hög tillväxt för framtidens pensioner. Det behövs långt mer radikala åtgärder för företagare, entreprenörsanda och framtidstro. Förmögenhetsskatten, som slår så olika och orättvist, borde t. ex. för länge sedan förpassats till ekonomihistorien i det här landet. Vidare borde beskattningen för fåmansföretagarna reformerats mer radikalt och den offentliga sektorn öppnats för mer konkurrens i själva produktionsledet. Kanske tänkte inte Persson att pensionsdelen i talet på andra sidan jordklotet skulle röna någon större uppmärksamhet här hemma. I så fall missbedömde han åter en gång globaliseringens effekter. Alternativet är att hans utfall mot pensionssystemet är taktiskt betingat. Det skulle då vara något slags vänsterretorik mot pensionernas samband med den ekonomiska utvecklingen. Om så är fallet, är statsministerns utfall omdömeslöst. Han kanske bara vill glädja Hoffman, om han nu inte med utspelet ville locka fler väljare från Vänstern.

Vår framtida pension bestäms huvudsakligen av hur mycket var och en har betalat in till pensionssystemet. Det en person betalar i pensionsavgift bokförs för dennes räkning på ett särskilt konto. Stor betydelse har landets ekonomi och tillväxt, eftersom beloppet på det egna kontot räknas om varje år i takt med den allmänna inkomstutvecklingen. När personen pensioneras kommer det sammanlagda värdet på kontot att bestämma hur stor pensionen blir. Storleken av pensionen är även beroende av ålder vid pensioneringen och beräknad medellivslängd. Valet av placering av premiepensionen är också viktigare ju yngre man är. Ju bättre tillväxt på premiepensionspengarna desto högre pension. Detta är ett realistiskt pensionssystem. Statsministern är bara ute och försöker känna vartåt opinionsvinden blåser.

Nuder vill vara intellektuell. Kan han?

Pär Nuder vill att hans arbete ska präglas av "eftertanke, reflektion och nyanser". I ett tal i lärdomsstaden Uppsala den 14 januari i år sa han sig vilja "eftersträva en intellektuell hållning till politiken". Han vill "utveckla förmågan att i tid upptäcka nya omständigheter och att kunna förklara innebörden av de viktiga målkonflikter vi hela tiden ställs inför." För finansministern är en sak säker och det är att "vi måste våga tänka om, ompröva och ändra oss när det [är] påkallat sedan vi inhämtat nya fakta och mött nya argument." Förhållningssättet låter sympatiskt och klokt.
Samtidigt har detta sympatiska närmast akademiska och analyserande ideal till politiken mycket tydligt kontrasterats av verklighetens Per Nuder. Under sin korta tid som Sveriges finansminister har Per Nuder hunnit med att skapa massmedial uppmärksamhet och oro kring en rad hastiga, oöverlagda och till och med kränkande uttalanden.
Den första och måhända största skandalen väcktes av finansministerns beskrivning av en hel generation som ett "köttberg". På ett frukostmöte i SE-bankens regi beskrevs problemet med den framtida försörjningskvoten med bilden av ett "köttberg av 40-talister som vi 60-talister ska liksom föda". (TT)
Efter den fruktansvärda och tragiska flodvågskatastrofen i Sydostasien blev arvsskattefrågan aktuell igen. I DN på nyårsafton föreslog jag en retroaktiv ändring av slopandet av arvsskatten, så att även anhöriga och överlevande från katastrofen inte skulle drabbas av arvsskatt. Skälen var flera. Det vitkigaste var rent humanitärt. Att på katastrofen så småningom drabbas av arvsskatt, kanske flera år efter att den slopats ansåg jag vara absurt. Dessutom riskerade många barn som förlorat båda sina föräldrar att drabbas. Först ansåg finansministern att förslaget var "ovärdigt" och för tidigt väckt, för att bara några dagar senare lägga fram ett förslag som var identiskt. I samband med detta uppgav Pär Nuder för TT att frågan om retroaktivitet "aldrig varit kontroversiell". Trots att man avslog våra förslag att införa retroaktivitet från samma dag som budgetpropositionen presenterades i Riksdagen både under hösten 2003 för slopandet av arvsskatt mellan makar och sambor och 2004 vid slopandet av arvsskatten.
För det tredje. Den 14 januari skickade Pär Nuder ut ett pressmeddelande om anförandet han hållit i Uppsala samma dag. I pressmeddelandet fick man läsa att Nuder anser att det är troligt att skatterna i framtiden kommer att öka, men argumenteringen måste betecknas som mycket ensidig. Varför nämner överhuvudtaget inte Pär Nuder de mer akuta problemen som den svenska samhällsekonomin står inför? Inte mindre än 217 000 personer är just nu arbetslösa. Ytterligare 162 000 personer är så kallat undersysselsatta vilket i andra länder räknas som arbetslöshet. Dessutom finns 219 000 personer i arbetsmarknadspolitiska program. Slutligen får 265 000 personers sjukpenning och 539 000 personer är förtidspensionerade.
För det fjärde. Den 26 januari klockan 13.00 presenterades en statlig utredning om bland annat fåmansbolagsreglerna och förmögenhetsskatten. Redan kl. 13.40 hade tidningarnas telegrambyrå kunnat tillgodogöra sig finansministerns pressmeddelande, där den 179 sidor långa utredningens helhetslösning förkastades. Utredningen med några av landets främsta skatteexperter avspisades på mindre än 40 minuter. Borde inte finansministern med sin ambition av "intellektuell hållning" ha ägnat mer än 40 minuter av sin tid innan han dömde ut utredningens huvudalternativ? Vad var utredarnas ansträngningar värda för finansministern?
För det femte. I en intervju med Svenska Dagbladet strax efter tillträdandet berättade Pär Nuder att han ansåg att det svenska skattesystemet ska vara robust och legitimt. När jag i en interpellationsdebatt med Pär Nuder ville veta om finansministern ansåg att skattetrycket och de enskilda skatterna och deras nivåer var legitima, blev han mig svaret skyldig. Det viktiga var dessutom bara att skattesystemet "uppfattas" som legitimt. Vågar han inte konfronteras med en seriös utredning och undersökning om det verkligen "är" det?

Till en interpellationsdebatt, som går av stapeln den 1 mars har jag frågat finansministern om han fortsättningsvis med en "intellektuell hållning" öppet avser pröva helhetsförslag från statliga utredningar inom finansministerns beredningsområde samt om Nuder i kommande resonemang om framtidens skattetryck också se till den stora problematik som arbetslösheten och sjukfrånvaron utgör för vår gemensamma välfärd. Min tredje fråga var om finansministerna avser se till att skattesystemet inte bara uppfattas som legitimt utan också är det för var och en som betalar skatt.

2005-02-12

Queer och Dramatiska Institutet

Sedan Svenska Dagbladet avslöjade de rent pornografiska inslagen i Dramatiska Institutets barn och ungdomsteaterprojekt under ledning av bl a Susanne Osten har härvan bara vuxit. Få har frågat sig dock hur det sammanhang och den utbildning ser ut, där en elev utbildas och gör något så omdömeslöst som att för små barn läsa en fiktiv berättelse om oralsex mellan småbarn? Är det trovärdigt att en enda elev på Dramatiska Institutet (DI) görs ansvarig? DI bör svara på ett antal grundläggande frågor om sitt institut och sina utbildningsprojekt. Vad är det för verksamhet, som leder till att ovetande barn och föräldrar kränks? Vad är Dramatiska Institutets grundläggande ideologi och värden?
Dramatiska Institutet samarbetar med Teaterhögskolan i ett projekt kring barn/ungdomsteater för åldrarna 6-10 år. Projektet leds av Suzanne Osten och Claes Peter Hellwig med över fyrtio studenter. Projektets syfte är att "skildra barns förhållningssätt och upplevelse av den egna kroppen, kärlek och sexualitet." För de ansvariga handlar det om "att helt konkret utifrån vår egen barndom/ungdom titta på och se skillnader/likheter med dagens barn och deras situation. Vi vill att studenterna arbetar i en process där de hela tiden har kontakt med publiken dvs barnen och där föreställningen växer fram i samspel med dem." På flera skolor har sexnoveller lästs och på förskolor på Östermalm har teaterhögskolestudenter dansat runt iklädda kroppsstrumpor med groteskt överdrivna könsdelar. Nioåringar har på en annan skola fått lyssna på samlagsljud. I en cirkel har de haft fot- och ryggmassage på varandra och sedan har de vid olika bildstationer fått samtala om kärlek, sexualitet och sensualitet med elever. De har också lekt "Snuskiga ord – inventeringen". Det verkar som att det inte bara är en elev som spårat ur. Hela projektet måste ifrågasättas.
För bara några år sedan gavs det enligt hemsidan ut en liten skrift om Queer och Queerteori på Dramatiska Institutet. Med ’Queer’ avses en oförsonlig kritik mot det "heteronormativa" samhället. Allt som vidmakthåller heterosexualitet som en biologiskt naturlig, normativ och ändamålsenlig form av sexualitet är för Queer-anhängare närmast förhatliga uttryck för det gamla borgerliga samhället. Susanne Osten har själv i sitt förord skrivit att för henne betyder hela queerdiskussionen "ett ifrågasättande av det automatiska berättandet om Männens och kvinnornas erotiska ordning på scenen". Teaterns kärlek och sexualitet är enligt Osten ofta naiv och idealiserad med en "borgerlig ordning". Här ser vi en närmast anarkistisk kulturkamp, där all ordning ska ifrågasättas? Är Queer ett representativt uttryck för den miljö DI utgör? Om det är så, då var knappast elevens högläsning för sexåringar om små daghemsflickors erotiska övningar något snedsteg. Om Queer ligger bakom de erotiska texterna har det hela en ideologisk förklaring. Enligt Queer finns det nämligen inget som är rätt eller fel. Allt är okej, utom möjligtvis det som idag kallas norm. Då är det sexuell anarki och amoralism som är normen. Det är i så fall fegt av Osten, Hellwig och Lysander att bara hänga ut en elev. Det är rimligt att faktiskt kartlägga och analysera den miljö eleven utbildas i. För det behövs inte teater och video. Rektor Lysander bör själv tillsammans med sina professorer deklarera vilken människosyn och vilken etik det är som ligger till grund för deras skola och undervisning. Råder Queer är normlösheten norm. Då är det principiellt okej att ha högläsning om sex för barn och mycket mer. Och då är det dags att lägga ned Institutet. Anslaget på 76 miljoner bör dras in. Skandalen är ett uttryck för en kamp om etiska värden.

2005-02-02

Om kloning och stamceller i kammaren

Så har betänkandet om stamcellsforskning tagits i riksdagen. Socialutskottet hade debatten i kammaren och jag deltog i den med 10 minuter. Något svar på mitt inlägg, som följer nedan, fick jag inte. Mänskligt liv ska nu få produceras och konsumeras i forskningssyfte. Från den 1 april i år blir det tillåtet att producera mänskliga embryon för forskningsändamål. Kristdemokraterna är det enda parti i riksdagen som går emot beslutet som alltså tagits med stor majoritet trots alla etiska betänkligheter. Därmed går Sverige emot Europakonventionen för mänskliga rättigheter och biomedicin som förbjuder sådan tillverkning. Sedan 1997 har Sverige – åtminstone formellt - efterlevt denna centrala konvention för de mänskliga rättigheterna, men nu öppnar vi alltså för konsumtion av vår egen avkomma. Har idag skrivit om detta i Göteborgs Posten och ned följer mitt anförande i kammaren.

Anförande om socialutskottets betänkande 2004/05:SoU7 Stamcellsforskning den 2 februari 2005.

Detta utskottsbetänkande är inte väl berett. Det har inte föregåtts av en öppen och penetrerande debatt. Frågan debatterades i massmedia under några korta sommarveckor år 2001, då DN:s ledarsida piskade fram prematura besked från partierna. Sedan har det varit tyst. Också i Riksdagen bortsett från några interpellationsdebatter, som kristdemokraterna initierat. Nu är allt bestämt. Det regeringen ville i sina tilläggsdirektiv till den statliga utredningen Genetisk Integritet under våren 2002, kommer nu att levereras. Socialutskottets betänkande är ett beställningsarbete. Någon självständig analys eller tanke går inte att finna. Riksdagen fungerar som transportkompani. Varför?

Märkligheterna är flera. För det första kommer inte Riksdagen fatta något beslut om embryonal stamcellsforskning i sig. Sedan flera år bedrivs forskning vid några universitetssjukhus. Stamcellerna skördas från människoembryon och har likt embryot stor potential. Förhoppningen är att de ska kunna producera vävnad, som kan användas i forskning och småningom för att bota sjukdomar. Det etiska problemet är att mänskligt liv görs till medel i stället för att vara ett mål i sig. Frågan har debatterats över hela vår värld. Länder har lagstiftat. Europarådet och FN har behandlat frågan. Men i Sverige ska Riksdagen inte fatta beslut. Vem har då bestämt att tillåta embryonal stamcellsforskning här? Praxis? Utredningen hänvisade till praxis, och när jag kritiserade detta ströks det. Vetenskapsrådet? De värjer sig, men deras beslut den 4 december 2001 gav klartecken, trots att ämnesrådet för humaniora och samhällsvetenskap hyste betänkligheter och ledamoten och docenten i statsvetenskap Marie Demker menade att beslutet borde fattas av Riksdagen. Men vem har bestämt? Dåvarande ministrarna Östros och Enqvist på DN debatt den 29 januari 2002? Eller regeringens direktiv, som kom först genom regeringsbeslut den 18 april samma år? Genom DN visste vi i utredningen vad som komma skulle och ställde om arbetet. Är det så det ska gå till?

Socialutskottet har inget svar. Har Socialutskottet en egen åsikt? Det ansluter sig nu till utredningens linje att något beslut inte behövs. Denna verksamhet sägs omfattas av lagen 1991:115, som kom till för att åtgärda ofrivillig barnlöshet och tillåter forskning på embryon för att förbättra tekniken med provrörsbefruktning. Men vet ni, i ett läge hade jag med mig utredningen i att ett beslut bör tas i Sveriges lagstiftande församling. Men sedan lämnades den linjen. Varför? Jag tror att orsaken var att då skulle verksamheten, som Vetenskapsrådet gav klartecken till ansetts olaglig, eller i vart fall otillåten. De tre juridiska fakulteternas remissvar, Uppsala, Stockholm och Lund påpekar detta att lagreglering behövs. Utskottet diskuterar inte frågan utan säger nu att detta syfte med lagen om metodutveckling för åtgärd mot infertilitet var "i första hand". Men något annat syfte fanns inte och inget sägs i förarbetena om stamcellsforskning. Tvärtom användes just formuleringen att embryona "blev över" och ändå skulle slängas som huvudargument mot dem som tvekade om det etiska i denna hantering.
Är detta demokrati?

För det andra. Riksdagen kommer att fatta beslut om kloning. Men det vill man inte säga rent ut. Regeringen och utskottet vill skilja på kloning för att skapa barn, reproduktiv kloning, och kloning för forskning, terapeutisk kloning. Enbart det senare ska tillåtas och det vill man nu inte kalla för kloning. Det ska heta somatisk kärnöverföring. Skillnaden är konstruerad. Det är semantiska turer. I båda fallen töms en äggcell på sitt innehåll och fylls med arvsmassan från en annan kroppscell. Tekniken är densamma, men syftet skiftar. I verkligheten är all kloning reproduktiv i den meningen att en genetiskt identisk kopia reproduceras. Syftena kan variera och livslängden likaså. Förslaget handlar dock om att klona mänskligt liv; en hel och integrerad mänsklig organism i sitt embryonala stadium, som ska få hållas vid liv i upp till 14 dagar. Sedan förstörs embryot och dess innanmäte, stamcellerna, används för forskning. Under dessa 14 dagar kallas livet också för "befruktat ägg". Eller "livsprocess" i betänkandet. "Embryo" låter för människolikt. Med detta syfte rensades ’ordet’ bort i utredningen. Utskottet följer efter. Vilken lärobok i humanembryologi skulle göra så? Och hur kan man tala om embryonala stamceller utan embryon? Och hur länge är enligt utskottet ett befruktat ägg ett befruktat ägg? Som zygot, morula, blastocyst…foster. I samma mening som utskottet använder begreppet ’befruktat ägg’ är vi befruktade ägg allihop.

Nu ska mänskligt liv produceras och konsumeras för forskning. Detta är en ny och förödande praxis för människosynen, motiverad av nyttoetik. Botemedel söks, men det nya är att det ska sökas på bekostnad av mänskligt liv. Vad är nästa steg? Det är så många problem med de humana ES-cellerna att krav kan ställas att få odla fram de klonade små liven längre. Låta intakta vävnader utvecklas i klonade foster. Visst lagen säger nu emot detta, men om nu botemedel för flksjukdomar söks kan man använda precis samma konsekvensetiska argumentering som regeringen och utskottet gör och legitimera det.

En marknad kan dessutom uppstå på äggceller. Var ska de tas ifrån? Det är en obehaglig behandling. Tredje världen? Någon reglering mot kommers finns ju inte. År 1997 i Oviedo undertecknade Sveriges regering Europarådets konvention om mänskliga rättigheter och biomedicin. Konventionen anknyter till FN:s deklaration om mänskliga fri- och rättigheter. Samtidigt som samhällets ansvar betonas för att biomedicinska framsteg ska komma hela mänskligheten och framtida generationer till godo påpekas också att farorna för människovärdet och människans värdighet är stora.

I ett förklarande tillägg sägs utgångspunkten vara att människans värdighet och identitet ska respekteras från livets början. Det uttrycker att människovärdet följer människans existens och att det inte följer egenskaper eller färdigheter, som människan erhåller, tillägnar sig eller förlorar senare i livet. Följdenligt stadgar konventionen att människan även i sitt embryonala stadium ska ges adekvat skydd och att människoembryon inte får skapas för forskningsändamål. De fördragsslutande länderna anmodas till sist också att ta fram lämpligt rättsligt skydd i enlighet med konventionen i den egna lagstiftningen. Och vad gör Sverige? Regeringen undertecknar men efter åtta år kommer vi med lagstiftning, som går emot! I betänkandet på sidan 13 står det: Denna bestämmelse kan enligt regeringen visserligen synas avvika från konventionens bestämmelse om tillfredsställande skydd för befruktade
ägg men kan inte i sig antas stå i strid med grunderna för denna konventionsbestämmelse. De begränsningar som gäller enligt svensk rätt får i vart fall antas stå i överensstämmelse med grunderna för konventionen, menar regeringen.

Man tar sig för pannan! Varför skriver inte regeringen och utskottet som det är? Ni går emot konventionen! Undertecknandet av Oviedokonventionen innebär en folkrättslig förpliktelse. Nu vill regeringen och samtliga partier i Riksdagen utom kristdemokraterna gå i motsatt riktning och i efterhand göra ett förbehåll mot konventionen. Man vill ju som sagt kunna klona fram embryon för forskning, men man vill också tillåta att ägg och spermier sammanförs till embryon på laboratorier för forskningsändanmål. Detta är något som inte ens Vetenskapsrådet kunde tänka sig i sina etiska riktlinjer i dec. 2001 inte heller SMER, som refereras på sidan 11. Hur argumenterar ni då för detta? Det ena tycks ha gett det andra – när man en gång lämnat människovärdeprincipen.

Som riksdagsledamot får jag ofta finna mig i att en majoritet är av en annan mening. Men vad jag har mycket svårt att finna mig i är att varken regeringen eller riksdagsmajoriteten motiverar detta lagförslag på ett sakligt och etiskt respektingivande sätt. Någon människosyn eller etisk grundsyn läggs inte till grund. Någon logisk argumentering finns inte. I stället får konsekvensetiken ta över. Lagförslaget är ett avsteg mot den rättighetstradition vi genom FN, EU och Europarådet står i. Lagförslaget är ett brott mot människovärdesprincipen. Nu ska mänskliga embryon konsumeras för forskning. Någon måste ställa frågan: Vart är vi på väg?