Landgren i politiken

Med övertygelsen om att alla politiska beslut och all lagstiftning ytterst går tillbaka på etik och människosyn vill jag kommentera en del av det som händer i politikens Sverige och - något mer sällan - övriga världen. Min utgångspunkt är kristdemokratisk politisk filosofi. Vill även kommentera aktuell litteratur, som är viktig i mitt politiska arbete.

Min bilder
Namn:
Plats: Göteborg, Sverige, Sweden

2005-01-19

Regeringen tvärvänder om arvsskatten

Det är bra att regeringen nu tvärvänder om arvsskatten och följer mitt förslag från nyårsafton i Dagens Nyheter. Äntligen sänds en tydlig signal från en klar majoritet i Sveriges Riksdag att arvsskatten inte ska behöva bekymra katastrofens offer och deras anhöriga. Se dagens DN och SvD. Det är nämligen en majoritet i riksdagen, som fått regeringen att ändra ståndpunkt. Så måste rimligen detta beslut förstås. Regeringen såg att de skulle bli överkörda av en majoritet i Skatteutskottet och Riksdagen. Därför väljer de att lägga fram en proposition, om något det något förhastat och nonchalant har avvisat tidigare vid flera tillfällen. Nu har de tvingats inse att det inte var väl betänkt. Förmodligen är det Skatteverket och vänsterpartiets öppenhet för mitt förslag och borgerlighetens gemensamma förslag om utskottsinitiativ, som fått Nuder och Persson till denna insikt.

Det tydligaste exemplet på hur orättfärdigt arvsskatten skulle ha slagit utan denna aviserade förändring är att många barn som förlorat båda sina föräldrar också skulle ha behövt betala in arvsskatt och att detta skulle ha skett efter långa plågsamma processer med dödförklaring och bouppteckning kanske många år efter att arvsskatten var avskaffad för alla andra. Regeringen har uppenbarligen också övergett linjen att de arvsskattepliktiga själva skulle ansöka om befrielse avregeringen. Det hade varit ovärdigt med en sådan förödmjukande procedur.

Nu sänds också en tydlig signal att arvs- och gåvoskatten borde ha slopats retroaktivt från det att beslutet kungjordes den 20 september när budgetpropositionen presenterades i riksdagens kammare, vilket vi kristdemokrater och moderaterna i Skatteutskottet med Lennart Hedqvist i spetsen krävde. Regeringens okänsliga hantering med hösten som en märklig övergångsperiod har nu blivit en rejäl bakläxa. Vänsterpartiets och miljöpartiets representanter i skatteutskottet har känt att hanteringen blev fel, men inte klarat av eller kanske inte tänkt på att driva detta i budgetförhandlingarna och sedan varit bundna av just budgetöverenskommelsen med (s).

Beslutet om en kommande proposition är bra, men det beslutet hade varit långt bättre om man hade backat hela vägen till den 20 september och långt smidigare om man valt ett utskottsinitiativ. Uppenbarligen vill av Ekots rapportering den 18/1 17.45 att döma regeringen genom finansminister Per Nuder ge sken av att ta initiativet i frågan. Sanningen är ju den att Nuder och Persson men även skatteutskottets socialdemokratiska ordförande Susanne Eberstein målat in sig i ett hörn genom sin närmast föraktfullt avvisande attityd till förslaget. Nu är Eberstein överkörd. Samtidigt hävdar Nuder i Ekot att förslaget var ovärdigt, när jag förde fram det på nyårsafton i Dagens Nyheter. I verkligheten är det nog så att Nuder känner att han borde ha föreslagit det själv och skickat en sådan tydlig signal till såväl katastrofens offer och anhöriga som till det svenska folket. Men regeringens senfärdighet delas nu även av Nuder. Så sent som i fredags var frågan enligt Nuder inte aktuell och samtidigt som han tvärvänder nu måste han anklaga mitt förslag för att ha varit ovärdigt. Ovärdigt var det tydligen då den 31 december, och även när vi kom med förslaget i skatteutskottet den 14 januari, men inte nu den 18 januari. Nog är det lite barnslig retorik här bara för att maskera ett åsiktsbyte? Tyvärr blir det lite bråk även om detta förslag, som borde ha kunnat tas i full enighet långt tidigare. Har kommenterat även i ett pressmeddelande idag den 19 januari. Nuder var inte handlingskraftig nog. Tog ställning och ändrade sig. Nuder tycks inte vara vuxen sin roll som finansminister?

2005-01-15

DN om arvsskatten och katastrofen

I dag rapporterar Dagens Nyheter om den senaste utvecklingen vad gäller arvsskatten och katastrofen i Sydostasien. DN skriver bl a om oppositionens numera gemensamma förslag i Skatteutskottet att flytta slopandet av arvsskatten tillbaka i tiden till den 25 december för att av humanitära skäl omfatta även katatstrofens offer. Slopandet från detta datum ska dock gälla generellt. Samtidigt rapporterar DN på annan plats att bara identifieringen av de offer man har funnit kan ta över ett år. Problemen med de offer som inte återfinns kan ta än längre tid. Justitiedepartementet arbetar dock med ett lagförslag om en förenklad dödförklaringsprocess. Till dessa problem kommer avgöranden när de avlidna faktiskt har avlidit och problem med lokala eller andra vittnen, när försvunna senast sågs vid livet. Processerna med dödförklaring och bouppteckning blir svåra,långdragna och plågsamma för de anhöriga. Till detta kommer enligt fram till den 1/1 2005 rådande lagstiftning om Arvs- och gåvoskatt besked om arvsskatt för de anhöriga långt efter att Arvs- och gåvoskatt har avskaffats i Sverige och inte längre hör till den svenska skatterätten. Som styrelseledamot i Skatteverket vågar jag påstå att Skatteverket inser de oerhörda problem för anhöriga och för Skatteverkets hantering av bouppteckningar och arvsskatt, som förestår, så att ett retroaktivt slopande av Arvs- och gåvoskatten från t ex den 25/12 2004 skulle vara ett välkommet beslut.

I detta läge säger socialdemokraternas ordförande i Skatteutskottet i dagens DN att det pågår samtal i frågan och hon tar upp att det i den nu avskaffade Arvs- och gåvoskattelagen finns en paragraf 58, som medger befrielse eller nedsättning av skatt. Det positiva är öppningen, det negativa är den tilltänkta lösningen. Den nämnda samtalen är dessutom förmodligen mellan regeringsskansliet och finansdepartementet och möjligtvis mellan regeringspartiet och stödpartierna på departementsnivå, för i själva Skatteutskottet har de inte förts och ordföranden har inte ens med en rad besvarat mina brev till skatteutskottets ledamöter och senare till gruppledarna vid något tillfälle. Nåväl lagparagrafen lyder: "58 a § Även i annat fall än som avses i 57 eller 58 § äger regeringen eller den myndighet regeringen förordnar medgiva befrielse från eller nedsättning av skatt, när synnerliga skäl föreligger. Lag (1974:857).

Detta förslag till lösning vore emellertid olyckligt och rent av förödanda av flera skäl om det verkställdes.
För det första skulle Regeringen lägga hela bevisbördan hos katastrofoffrens arvtagare, vilket innebär att de anhöriga, i förekommande fall barn till avlidna föräldrar, måste sammanställa en ansökan och närmast komma med mössan i hand till regeringen och be om befrielse. Det finns dessutom stor risk för olika behandling av katastrofens offer, i synnerhet om en del ansöker och andra av olika skäl inte. Ska det krävas juridisk expertis för en befrielse?
2. Sedan 1974 har många fått betala arvsskatt efter att anhöriga dött en plötslig tragisk död. Arvsskattelagens 58 a § har inte hjälpt dessa familjer. Nu pågår således försök att tolka 58 a § för att passa det nuvarande läget och sinnestämningen efter en katastrof.
3. Givet att anhöriga till katatsrofens offer ska använda 58 a §, hur ska en familj som på ett tragiskt sätt förlorat en anhörig hemma i Sverige decemer 2004 vid samma tid förhålla sig?

Nej, förslaget om ett "nådeinstitut" är olämpligt och rent av ovärdigt Sverige och den svenska modellen. Den förslag jag lanserade i DN på nyårsafton är betydligt mer rättssäkert. Under min politiskt aktiva tid i Skatteutskottet och i Egendomsskatteutredningen har jag påtalat det orättfärdiga i arvsskatten inom framför allt familjen, mellan makar och sambor och mellan föräldrar och barn Jag har dessutom påtalat under flera års tid det fullständigt opassande och inhumana att avskaffa såväl arvsskatten mellan makar som arvsskatten i sin helhet med en övergångstid och ett satt datum i framtiden, vilket regeringen och stödpartierna röstat igenom både under hösten 2003 och 2004. Nu måste Riksdagen sända en tydlig medmänsklig signal till alla katastrofens offer och alla andra om en tidigareläggning av slopandet av arvsskatten, så att dessa utdragna processer undviks. Anhöriga och i synnerhet barn till sina avlidna föräldrar ska inte bekymra sig över arvsskatt. De ska inte behöva flytta från sina hem för att betala in arvsskatten. Redan har jag fått ta del av fall där barn, som förlorat båda föräldrar kan drabbas på så sätt.

Det vore således mycket olyckligt om socialdemokraterna valde för sin del lösningen jag nu refererat. Vad kan motivera dem att ens överväga en paragraf anpassad till helt andra omständigheter, där bakgrunden är snabba värdeminskningar på aktier och en följande orimlig beskattning och där regeringen tidigare varit ytterst restriktiv . (Se Egendomsskattekommitténs slutbetänkande Egendomsskatter - Reform av arvs- och gåvoskatter (SOU 2004:66)144ff. Nej, katstrofoffrens anhöriga ska inte behöva bekymra sig över arvsskatten. Det är en betydligt enklare och långt mer rättssäker och rättvis hantering att slopa arvs- och gåvoskatten retroaktivt. Det kan väl inte vara prestigeskäl som ligger i vägen? Att förslaget kom från fel håll?

2005-01-14

Gemensamt initiativ om arvsskatten

Fredagen den 14 januari lämnade de ordinarieledamöterna från kristdemokraterna, moderaterna, folkpartiet och centern i riksdagens skatteutskott in ett utskottsinitiativ om att datum för slopandet av arvsskatten ska sättas till den 25 december. Redan tidigare har riksdagen beslutat att avskaffa arvsskatten från den 1 januari.

Jag är glad över att nu fyra partier stöder mitt initiativ om ett tidigare datum för slopandet av arvsskatten. Och jag har svårt att se att inte övriga partier av humanitära skäl skulle ansluta sig till detta initiativ. Min förhoppning är att regeringen av prestigeskäl inte söker andra och sämre alternativ. I den nu slopade arvsskattelagstiftningen finns till exempel i paragraf 58 a en möjlighet till befrielse från eller nedsättnig av arvsskatt, men det kräver att anhöriga till katastrofens dödsoffer ska komma med mössan i hand till regeringen och begära detta. Det vore en betungande och ovärdig procedur för de drabbades anhöriga. De ska inte behöva tänka på arvsskatt över huvud taget! I de fall barn lämnats utan föräldrar är det mer än absurt. En sådan lösning med ett slags "nådeinstitut" från arvsskatten vore dessutom rättsosäker, eftersom regeringen då ska bedöma från fall till fall om lagens krav på "synnerliga skäl". Nej, det bästa vore en stark och tydlig signal från Riksdagen så snart som möjligt att slopandet av arvs- och gåvoskatte-lagstiftningen gäller från den 25 december 2004. Toppstyrningen i regeringen behöver inte smitta av sig på Riksdagen. Därför hoppas och tror jag på ett kraftfullt initiativ av Skatteutskottet och Riksdagen så snart den samlas i nästa vecka. Jag är glad över att nu fyra partier stöder mitt förslag om ett tidigare datum för slopandet av arvsskatten med tanke på katatstrofen i Sydostasien. Jag har dessutom svårt att se att inte övriga partier av humanitära skäl skulle kunna ansluta sig till detta initiativ. Min förhoppning är att majoriteten i utskottet och/eller regeringen av prestigeskäl inte söker andra och sämre alternativ. I den nu slopade arvsskattelagstiftningen finns till exempel i paragraf 58 a en möjlighet till befrielse från eller nedsättnig av arvsskatt, men det kräver att anhöriga till katastrofens dödsoffer ska komma med mössan i hand till regeringen och begära detta. Det vore en betungande och ovärdig procedur för de drabbades anhöriga. De ska inte behöva tyngas av någon bevisbörda. De ska inte behöva tänka på arvsskatt över huvud taget! I det fall det finns grader av absurditet vore det höjden av absurditet om de barn som lämnats utan föräldrar skulle ansöka något sådant av regeringen. En sådan lösning med ett slags "nådeinstitut" från arvsskatten vore dessutom rättsosäker, eftersom regeringen då ska bedöma från fall till fall om lagens krav på "synnerliga skäl" föreligger. Nej, det bästa vore en stark och tydlig signal från Riksdagen att slopandet av arvs- och gåvoskattelagstiftningen gäller från den 25 december 2004. Vi har nog av senfärdighet hos statsmakterna och detta är dessutom ett lagtekniskt mycket enkelt förslag. De handlar bara om att flytta datum bakåt en vecka i tiden och sedan göra en del lagtekniska konsekvensändringar. Toppstyrningen i regeringen får inte smitta av sig på Riksdagen. När det gäller lagstiftning är det Riksdagen som bestämmer. Därför hoppas och tror jag på ett kraftfullt initiativ av ett enigt Skatteutskott och en enig Riksdag så snart den samlas i nästa vecka.

Nedan följer vårt initiativ i Skatteutskottet.

Vi föreslår

att riksdagens skatteutskott genom initiativ väcker ärende för beslut av riksdagen om att slopandet av arvs och gåvoskatten ska ske per 25 december 2004 i stället för per 1 jan 2005. Den föreslagna ändringen verkställs enklast genom att i särskild lag ange den nya tidpunkten för ikraftträdandet med verkan även för övriga av ändringen föranledda lagar.

Motivering

Den stora katastrofen i Sydostasien har inneburit att många svenskar, däribland många föräldrar till barn, tragiskt och oförutsett avlidit sista veckan 2004. För många anhöriga blir det ovanpå all sorg även en bekymmersam situation att inte veta om den slopade arvsskatten kommer att gälla i det enskilda fallet. En situation där barn, som mist sina föräldrar vid katastrofen, blir olika behandlade är utifrån såväl humanitär som ekonomisk synvinkel oacceptabel. Oaktat fastställandet dödsdatum bör arvs- och gåvoskatten hanteras lika för alla inblandade. Den bedömningen bör präglas av humanitet och värdighet.

Den enklaste åtgärden är att riksdagen, genom beslut i lag, backar ikraftträdandet av slopandet av arvs och gåvoskatten en vecka. Åtgärden har marginell statsfinansiell betydelse men om så bedöms nödvändigt bör finansutskottet beredas möjlighet att yttra sig över lagförslaget.


Stockholm den 15 jan 2005


Anna Grönlund Krantz (Fp)
Lennart Hedquist (M)
Per Landgren(Kd)
Jörgen Johansson (C)
Ulf Sjösten (M)
Stefan Hagdeldt (M)
Gunnar Andrén (Fp)

Om naturkatastrofen, regeringen och UD

Onsdagen den 12 januari ställde tidningen Expressen frågor till oss Riksdagsledamöter om katatstrofen i Sydostasien och om hur UD och regeringskansliet skött sina uppdrag. Nedan återges frågorna och mina svar.

- Många anhöriga till offer efter naturkatastrofen menar att Laila Freivalds borde avgå på grund av misstag på utrikesdepartementet. Vad säger du om deras krav? Håller du med?

Laila Freivalds är ansvarig på utrikesdepartementet och var ansvarig på justitedepartementet tidigare, när utredningar kom efter Estoniakatatsrofen m. m. om katastrofhantering och katatstrofberedskap. Jag tycker hon bör avgå meed omedelbar verkan. Hon kan aldrig bli någon syndabock! Hon är ansvarig själv och bör ta sitt ansvar! Hennes sätt att huta åt journalister, som ställer svåra frågor, hennes sätt att skylla på att katastrofen skedde på Annandagen eller att ambassadören i Thailand inte informerade UD i tid om omfattningen av katastrofen har urholkat hennes trovärdighet och visar att hon bör se sig om efter ett annat arbete. Hon kan heller inte bli en syndabock i Göran Perssons ställe. Han är också ansvarig, och har ett än större ansvar.

- Vilket är - anser du - regeringens allvarligaste misstag i hanteringen av naturkatastrofen i sydostasien?

Det allvarligaste misstaget var att regeringen reagerade och informerade sig alldeles försent. Svenska folket kunde ju sitta redan på annandagen hemma framför TV:n och följa läget i internationella och svenska medier. Vi borde omedelbart ha skickat ner nödhjälp till alla katastrofens offer och flygplan för att ta hem de drabbade svenskarna. När statsministern på måndagen, dagen efter katastrofen, sa att vi skulle skicka ner plan vid behov, då flög vi i taket här hemma. Vår tioåring, föreslog då redan att vi skulle skicka ned JAS och Viggen. När det påpekades att det inte fick plats så många i de planen, menade han att de borde skickas ned om de så bara fick in en katatstrofdrabbad i varje plan!

Bakom denna på tok för sena reaktion av regeringen och UD finns uppenbarligen en defekt katastrofberedskap och organisation. Det behövs en självständig professionell myndighet med relevanta befogenheter för skarpa lägen och utan statsråd och ministerstyre. Det ska inte behövas några klartecken från en statsminister för att hjälpa svenskar oavsett var de befinner sig i världen. Den myndighets- och underdånighetskultur som vuxit fram under Göran Persson och den rädsla som finns för honom och uppenbarligen för Laila Freivalds på UD är skrämmande.

- Vilket ansvar har Göran Persson för misstagen och vilka konsekvenser anser du att hanteringen borde få för honom? Hur ser du på hans agerande efter katastrofen?

Jag tycker statsministerns agerande efter katastrofen varit en mindre katatstrof i sig! Alltför ofta har vi vanliga svenskar genom CNN och andra internationella medier uppenbarligen varit mer informerade än statsministern, i alla fall att döma av hans och utrikesministerns stundom märkliga uttalanden på presskonferenser och annat. Han har sett till att han har det övergripande ansvaret även för hanteringen av situationer som denna. När katastrofen sedan inträffar, händer allt för sent, eftersom det är på hans villkor och behöver hans klartecken. Det är något sjukt i själva systemet när så många på regeringskansliet, på departementen och i myndigeterna är helt beroende av denne mans överväganden och till och med rädda för hans välvilja.

- Vad anser du om kungafamiljens agerande efter katastrofen? Har din syn på kungahuset förändrats efter katastrofen?

Kungahusets agerande har varit föredömligt, så långt statscehefen, kungen, nu har informerats av statsministern.

2005-01-12

Snabbinkalla skatteutskottet!

Sedan mitt initiativ på nyårsdagen att tidigarelägga slopandet av arvskatten, för att befria anhöriga och drabbade vid naturkatastrofen i Sydostasien från långdragna processer med arvsskatt har jag inte hört något från en enda socialdemokrat i utskottet eller någon från vänstern eller miljöpartiet. Det var genom ett brev till utskottets ledamöter och dess ersättare, som jag föreslog ett utskottsinitiativ över blockgränserna. Många har uppfattat det som ett positivt och i grunden självklart humanitärt förslag. Däribland tidningar som DN och Svenska Dagbladet och bland partier moderaterna under ledning i skatteutskottet av Lennart Hedqvist från Uppsala och deras partisekreterare Sven Otto Littorin men även försiktigt positivt från folkpartiets och centerns ledamöter. Från några människor har jag fått höra att mitt förslag skulle vara makabert och ett utslag av ren populism. Det är som om alla förslag från en riksdagsledamot skulla handla om egoism och att maximera sitt eget väljarstöd. Vilken människosyn ligger bakom dessa reaktioner? Av vänstermajoriteten i utskottet har jag inte hört något, som sagt, men däremot läst i ett TT-meddelande den 3 januari kl. 17.31 att Skatteutskottets ordförande Susanne Eberstein menar att frågan skulle vara för tidigt väckt och att mitt förslag gör henne illa berörd.

Idag uppmärksammades jag på att Skatteutskottets första sammanträde är först den 25 januari och eftersom bouppteckningar ska skickas in av anhöriga till Skatteverket efter tre månader och katastrofens offer nu börjar att komma hem och avförs från folkbokföringen börjar det blir bråttom. I ett pressmeddelande idag skrev jag följande:

Skatteutskottets första sammanträde för året måste tidigareläggas, för att slopa arvsskatten för katastrofoffrens anhöriga. Senfärdighet och formella skäl får inte hindra Riksdagens skatteutskott från att föreslå en tidigareläggning av slopandet av arvskatten för katatstrofoffrens skull. Av humanitära skäl föreslår jag detta, men retroaktiviteten ska vara generell. Redan före katastrofen ansåg jag att slopandet skulle vara retroaktivt, men det har tidigare avvisats av Riksdagens majoritet. Nu får det inte betraktas som en vanlig skattefråga att befria offrens anhöriga från arvsskatt.

- Riksdagen har redan beslutat om arvsskattens avskaffande från och med den 1 januari 2005. Att utsträcka avskaffandet retroaktivt några veckor bakåt in i 2004 är en humanitär åtgärd som det ankommer på Riksdagens skattutskott att ta initativ till.

Hela brevet till skatteutskottets ledamöter bifogas nedan:


Kolleger,

Enligt min mening bör Skatteutskottet sammanträda snarast möjligt och senast nu på tisdag den 18 januari, när Riksdagen återupptar sitt arbete. Anledningen till detta förslag är att frågan om någon form av retroaktivitet i slopandet av arvsskatten brådskar. Enligt grundregeln skall en bouppteckning lämnas in tre månader efter ett dödsfall. Nu kommer katastrofens offer hem och de registreras som avlidna i folkbokföringen. Svåra processer för de anhöriga med bouppteckningar inleds då. Justitiedepartementet är dessutom snart färdigt med ett lagförslag om försvinnanden vid naturkatastrofer och större olyckor, vilket i dagarna ska ut på snabbremiss, för att kunna läggas på riksdagens bord så snart som möjligt. Syftet är att möjliggöra en snabbare dödförklaring vid försvinnande.

Det vore, enligt min mening, mycket olyckligt om någon form av retroaktivitet i slopandet av arvsskatten skulle förhindras av formella skäl och att vi som lagstiftare i Skatteutskottet inte varit snabba nog i vår hantering. Vi måste befinna oss i fas med verkligheten.

Med all respekt för att alla som drabbats av denna katastrof och för vår gemensamma nationella sorg anser jag att det ligger på Riksdagens och i synnerhet Skatteutskottets ansvar att ta initiativ så snabbt som möjligt. Detta i formen av ett utskottsinitiativ. Skälet för en generell retroaktivitet och att arvsskatten ska slopas från förslagsvis den 16 december eller den 25 december är humanitärt och inte att bereda en skattefråga i sig. Det handlar om att bespara katastrofens offer, där inte minst många barn mist sina föräldrar, att drabbas av och bekymra sig över arvsskatten över huvud taget.

med vänliga hälsningar

Per Landgren

2005-01-10

Riksdagen extra-inkallad

Nog kändes det lite märkligt att tidigt på lördagsmorgonen den 8 januari trots stormvarning sätta sig i ett plan från Landvetter till Stockholm, för att i Riksdagen rösta om ett ärende, vars handlingar jag inte fått del av. Visst, jag hade läst i massmedia jag också och jag hade läst ett kortfattat e-brev från vår ledamot i Socialutskottet, men där stod ingenting i sak. En rutinerad socialdemokrat skakade på min naiva ambition till medbestämmande, när jag opponerade mig något i flygplanet. Det var länge sedan han insåg hur saker och ting bestämdes i Riksdagen, menade han. När jag kom fram till Riksdagen fanns inte utskottsbetänkande och lagtext i mitt rum och inte låg det dukat heller i andra kammarsalen. Det hade funnits ett begränsat antal för utdelning i kammaren och mitt exemplar fanns – fick jag reda på av vaktmästaren – i mitt postfack på vägen mellan arbetsrummet och kammarsalen. Visst, det var bråttom, men betänkandetexten hade kunnat skickas ut via e-brev eller legat utanför rummet. Försent var det för mig, men jag fick låna handlingen fem minuter före sammanträdet av en kollega. Läste så gott jag kunde. Nog om detta. Det var - med en viss understatement - inte läge för debatt.

Min övertygelse är och var trots allt att beslutet var nödvändigt och riktigt, men jag var inte helt förtjust i ordföranden och vänsterpartisten Ingrid Burmans motivering och inte heller med lagtexten. Låt mig berätta något varför.

Frågan gällde som bekant identifiering av avlidna vid naturkatastrofen i Sydostasien. För att inte bara underlätta utan faktiskt i förekommande fall kunna identifiera omkomna behövs material för en jämförande genetisk analys. Sedan 1975 tas blodprov på alla nyfödda och lagras i en biobank. Enligt uppgift finns där blod prov från 3 miljoner svenskar. Biobanken kallas PKU-biobanken, eftersom den ärftliga ämnesomsättningssjukdomen Phenylketonuria är en av flera allvarliga sjukdomar som kan diagnostiseras och behandlas om de upptäcks tidigt. Fenylketonuri eller Phenylketonuria, dvs. PKU, är en kemisk fackterm av latiniserad grekiska, som betecknar en medfödd enzymrubbning i levern, vilken leder till svåra utvecklingshämningar hos det växande barnet (Lindskog/Zetterberg Medicinsk terminologi). PKU-banken regleras av Biobankslagen (2002:297). För att vävnadsprover och personuppgifter ska få lagras krävs samtycke av barnets vårdnadshavare. Vävnadsproverna får endast användas för diagnostik, epidemiologiska undersökningar, uppföljning, utvärdering, kvalitetssäkring, forskning och utveckling.

I Socialutskottets övervägande anförs att svårigheterna vid identifiering av omkomna i vissa fall bara kan övervinnas av ”tandkort”, vilket enligt uppgift inte är en adekvat term, och DNA-analyser. Många av de avlidna är barn, ”som i mindre utsträckning än vuxna har tandkort”. Det framhålls även att avlidna normalt inte får föras ut från ett katastrofland förrän identifiering har skett. Det eniga utskottet skriver även att i vissa fall kan DNA-analys visa sig vara den enda framkomliga vägen att identifiera omkomna. Eftersom nu inte PKU-biobanken får användas för detta ändamål föreslog utskottet en tillfällig lagändring att gälla från den 10 januari 2005 till och med den 30 juni 2006. Då beräknas en mer genomarbetad lagstiftning vara på plats.

Så till mina egna överväganden. Sekretesskraven i biobankslagen är stränga, men med beslutet i lördags frångicks kravet på samtycke. Kraven på sekretess och samtycke går tillbaka på en männisosyn som betonar den enskilda individens integritet. De tidigare obligatoriska blodproven är till för att tidigt kunna diagnostisera och behandla mycket svåra sjukdomar och biobanken används för välmotiverad forskning med retrospektiva studier. Att nu genom särskild lagstiftning gå vid sidan av detta hotar inte enskildas integritet. Saknade offer vid katatstrofen kan i stället genom denna lagstiftning identifieras, föras hem och ges en värdig begravning här hemma. Lagändringen borde således inte skrämma föräldrar och vårdnadshavare från att bejaka PKU-biobanken. Lagändringen är i stället ett uttryck för precis samma människosyn, som ligger bakom sekretsskraven och kravet på samtycke för att nyttja biobanken. Om Riksdagen inte hade ändrat lagstiftningen skulle lagen således vara ett hinder för att förverkliga en del av katastrofoffrens integritet med identifiering, hemtransport, begravning etc.

Den nya lagtexten lyder: Vid olyckor eller andra händelser, där ett stort antal människor har avlidit, får vävnadsprover i PKU-biobanken användas även för identifiering av avlidna. Sådan användning får ske endast på begäran av Rikspolisstyrelsen eller Rättsmedicinalverket. Vid sådan användning krävs inget samtycke.

Såväl i lagtexten som i ordförandens motivering förekom ”där ett stort antal människor har avlidit”. Vad motiverar den? Och när blir många offer ett ”stort antal människor”. Någon författningskommentar finns inte som förklarar vad som avses, vilket också lagrådet påpekar i sin kritik mot bristande beredning. Ordföranden talade om att det är viktigt att kunna identifiera den avlidna ”om en nära anhörig skulle avlida i en stor olycka, naturkatastrof eller liknande.” Men varför denna begränsning? Socialutskottet menar enligt Burman att ”det här behovet enbart kan uppstå i ett läge där ett stort antal avlidna är inblandande då det finns andra metoder som kan tillgripas när en person eller ett mindre antal personer avlider.” Men om en jämförande DNA-analys behövs för identifiering av en enskild individ eller flera vid mindre katastrofer hemma eller utomlands, är det då rimligt att PKU-biobanken inte får användas? Varför i så fall? Om detta, intet i betänkandet och riksdagsbeslutet.

Enligt en kristen människosyn har varje människa ett unikt och okränkbart värde. När liknande eller annorlunda förfärliga omständigheter bragt en eller några få människor om livet som nu vid katastrofen i Sydostasien och då katastrofoffren inte kan identifieras säkert på annat vis, bör PKU-biobanken också kunna användas. En sådan användning är snarare ett sätt att förverkliga varje katastrofoffers fulla människovärde och integritet, även om katastrofen drabbat få eller enbart en enda människa. Den nu tagna lagstiftningen är på ett märkligt sätt kollektivistisk och leder inte till en likabehandling. Lagen bör således ändras och göras tillämpar på var människa, som avlidit och som inte kan identifieras på annat sätt än genom en jämförande DNA-analys.

2005-01-01

Naturkatastrofen: Avskaffa arvsskatten retroaktivt

Under hela hösten har jag påpekat att det inte får finnas någon övergångstid, där människor svävar i ovisshet om man ska drabbas av arvsskatt eller ej. Slopandet borde ha gällt från det datum finansministern presenterade budgetpropositionen för 2005, nämligen den 20 september och inte som nu från och med den 1 januari 2005.

Efter naturkatastrofen i Sydostasien har frågan om arvsskatten hamnat i ett helt nytt läge och jag hoppas nu att riksdagens alla partier kan samlas kring ett beslut om att avveckla arvsskatten retroaktivt i syfte att omfatta naturkatstrofens offer. Familjer har slitits sönder och inte minst ett stort antal barn har mist sina föräldrar. Om vi inte ändrar lagstiftningen kommer katastrofens offer att drabbas även av den gamla arvsskatten.

Har på nyårsafton skrivit ett brev till mina utskottskolleger i Riksdagens skatteutskott och således föreslagit en retroaktiv utvidgning av slopandet av arvsskatten.

Så här lyder mitt brev:

"Vänner,

vill på detta sätt meddela att jag har för avsikt att så snart utskottet träffas igen ta upp frågan om retroaktivitet angående slopandet av arvs- och gåvoskatten och om utskottsinitiativ. Efter katastrofen i Sydostasien har frågan kommit i ett nytt läge. Samtidigt som Skatteverket avvecklar hanteringen av AGL kommer ett mardrömslikt tillskott av ärenden, som kan komma att innebära mångåriga och ytterst svårhanterliga processer. Se om detta i dagens DN. Kontakta gärna Skatteverket, om någon betvivlar detta. Tidigare argument jag fört fram har dessutom fått en av oss all fullständigt oanad magnitud under årets sista dagar.

Min förhoppning är att vi i detta nya läge ska kunna enas över partigränserna om något slags retroaktivitet. Mitt förslag är den 20/9, men vi skulle kunna enas om ett datum för att åtminstone innefatta överlevande och anhöriga till katastrofens offer. Tror att en sådan åtgärd skulle mötas av stor förståelse trots att gränsdragning aldrig kan undvikas.

med vänliga nyårshälsningar trots all sorg och vemod

Per"